Hedra vilodagen -för att orka i längden!
Så långt det är möjligt försöker jag koppla av på söndagar och göra dagarna till så mycket vilodag det bara går. En dag för återhämtning och vila men även en dag då jag skjuter alla måsten åt sidan och gör något roligt tillsammans med familjen, tränar eller går på utflykt. En dag där jag njuter av livet lite extra och av allt man uppnått som man kämpat för de andra dagarna. Hem, familj och hälsa. Stannar upp och bara är.

Och vet ni vad, jag tror på konceptet! För ironiskt nog är det de veckorna där jag prioriterar lediga söndagar som jag har kraft och energi att ta itu med de jobbiga bitarna i vardagen som annars lätt hopar sig och samlas på hög. Kroppen blir effektivare de resterande dagarna och i slutändan får jag mer gjort de veckorna där jag tar en dag ledigt än de veckorna då jag inte känner att jag har tid och slarvar med vilodagen.

Det är precis som att kroppen är skapad för att ha en ledig dag i veckan. För att samla kraft och orka i längden. Efter den lediga dagen får man liksom den extra skjuts som man ofta saknar i vardagen. För att inte tala om den mentala pushen! Jag orkar köra på för att jag vet att det snart blir ledigt och bara det är en vila i sig! Det är en stor win-win situation på alla fronter och rekommenderas starkt, för effektiv stressbekämpning och för ökad livslust!
Publicerat: 2015-05-10
Läxfritt gör mig KRÄKSJUK!!
Jag blir så rysligt irriterad på landet lagom! Jämställdhetens mecka. Allt ska vara så lika, rättvist och inlindat att jag kräks på all mellanmjölk som genomsyrar alla debatter som florerar runt i tidningar, tv, sociala medier -yes, you name it!

Så än en gång till läxdebatten. Varför i hela friden ska den svenska skolan vara läxfri?? Läste en artikel på DN som blossade upp min ständigt pyrande ilska angående det svenska skolväsendet. Den handlade om två kvinnor som båda var mammor och lärare, som tydligt förespråkar nej till läxor. Den ena modern hänvisade till sin dotter med adhd som inte fixar hemläxor då hon är trött efter en skoldag och hennes klasskamrater som har lättare för sig får ett större försprång. På så vis blir det orättvist med läxor om inte alla har samma förutsättningar.

Jag förstår problematiken. Självklart ska man fånga upp de barn som behöver extra stöd! Frågan är bara om man verkligen hjälper barnen genom att sänka ribban så att alla ska vara på samma nivå och "jämlika"? För hur som helst är alla individer unika och alla är bra på olika saker. Vi gillar olika, eller hur? Men då måste vi väl få vara det också!? Vissa barn hungrar efter kunskap och vill ha MER läxor. Andra barn har lätt för sig och behöver utmaningar för att inte tröttna på skolan. Andra har svårare och behöver mer hjälp. Men vi måste kunna lösa problematiken på annat sätt än att tro att en lösning gäller för alla.

Politikerna sliter sitt hår för att få upp kunskapsnivån i den svenska skolan. Och handen på hjärtat, hur ska vi kunna få fram skickliga kirurger, specialister och forskare i Sverige om vi inte uppmuntrar barnen att lära sig saker och vilja sträva framåt? Alla vill inte bli läkare eller professorer men slå inte undan benen för de som vill! Jag tror på mångfald och att alla är bra på sitt speciella sätt!

Så vad ska man göra åt problemen? Det har jag givetvis inget svar på. Däremot tror jag vi behöver se oss om efter alternativ. Tänka i andra banor. Varför inte ordna läxhjälp på fritids för de barn som behöver eller vill ha extra hjälp? Det är givetvis inte enkelt att som förälder hinna med att sitta med barnen om man jobbar till sent och kommer hem med trötta barn!

Det finns så många bra anledningar till läxor! Förutom att barnen får större kunskap i det aktuella ämnet så lär sig barnen även att planera och att ta ansvar. Dessutom får barnen en större förståelse för att livet inte endast är en lek utan att det även krävs lite jobb för att lyckas. Det i sig är kanske den största behållningen av läxornas varande och knappast skadligt för Sveriges curlade barn!

Jag har bloggat om detta tidigare och det hittar du under -arkiv -december 2013 (Publicerades 20131205)
Länken till artikeln hittar du här.
Publicerat: 2015-05-07
KniktElins årskrönika
Så var det dags för årets sammanfattning. När jag bläddrar tillbaka ett år i tiden och läser om mina tankar inför 2014 måste jag väl säga att det har gått över förväntan. Jag skrev då: "Efter att snabbt räkna på mina fingrar är mitt enda hopp med 2014 att jag ska klara mig igenom hela året utan att bli utbränd". Och ja, jag har varit trött och det har varit mycket på men jag är inte utbränd och jag mår ganska bra. :) Så till det som har uträttats:
karriär
 |
Jag plockade ner hatten från hyllan som samlat damm i några år och började på bank igen. Med en tillsvidareanställning i botten har jag en trygg och säker grund att stå på och genom att jobba deltid har jag tid över till annat som betyder mycket för mig. Till jobbet krävdes en licensiering för att få jobba som privatrådgivare och jag kastade mig snabbt in i böckerna och var färdigutbildad innan sommaren började.
renovering
Det blev endast ett renoveringsprojekt i år och det visade sig snabbt att det räckte, både ekonomiskt och tidsmässigt. Köksrenoveringen. I början av året gick all tid åt till att planera, drömma och beställa grejer. I början av juni satte arbetet igång för att bli en långdragen historia som drog ut på tiden. Någon gång i höstas började köket ta form och det saknas fortfarande lite småpill som något handtag, en tröskel och en kökslucka. Därför har jag inte lagt upp några efter-bilder än, då vi inte riktigt är där än. -Även om det är väldigt, väldigt nära. Men det är klart, en köksrenovering drar med sig lite mer. Vi passade samtidigt på att slipa halltrappan och golvet i vardagsrummet och lägga nytt golv i hallen och köket för en enhetlig look. Så vi höll oss inte helt till köket, även fast det hänger ihop.
tro
Barnverksamheten i kyrkan utökades i våras med att jag och några vänner drog igång "Fredax" för mellanstadiebarn. Vi träffas varannan fredagskväll och hittar på roliga saker tillsammans med allt från pysselkvällar till skogsutflykter och läger. Fokus ligger på att skapa ett alternativ till "att hänga på byn" och att skapa en härlig gemenskap där alla ska trivas och känna sig välkomna och sedda. Vi har även fortsatt med söndagsskolan som vi startade upp förra året och utvecklat den och kommit in i fasta rutiner och hittat en form som passar. Det är så spännande att bygga upp dessa saker helt från grunden och formen ger sig med tiden, ju mer bekväma i kläderna vi blir.
familj
 |
Mitt bland jobb, renovering, läxor och vardag ska man lägga tid på det allra mest dyrbara man har -familjen. Då året har varit ett hundår med många tunga bitar har vi försökt hitta små guldkorn tillsammans som gör att man orkar ta sig igenom tuffa perioder. Små dagsutflykter som betyder så mycket. Jag är så glad att vi har vårt friluftsintresse gemensamt och alltid tillsammans med en fikaryggsäck! Oavsett om det är i skidbacken, på skoterturen, i båten eller i svampskogen. Var man sur och trött innan man kom ut så kommer man alltid hem pigg och glad. Om det beror på miljöombytet, den friska luften eller den goda chokladbiten i ryggan ska jag låta vara osagt. Det enda jag vet säkert är att det är ett recept som fungerar, år efter år! Tack vare dessa stunder tar man sig igenom de tuffaste perioderna i livet!
Publicerat: 2014-12-30
Så fixar jag julfriden: Steg för steg
 |
Det där med julefrid i juletid låter ju som allt annat än möjligt. Klyschigt, präktigt och ouppnåeligt. Eller? Jag är övertygad om att vi aktivt kan välja bort stressen till förmån för en lugnare jul. Men hur gör man? Här kommer mina personliga knep för att lyckas njuta av julen -från första advent och ända fram till tjugondedag knut:
 |
1. Sänk Ribban. Tänk efter först. Vad är viktigt för mig? Vad är viktigt för familjen? Handen på hjärtat, är det egentligen någon som tycker om pepparkakor och lussebullar i familjen? Om inte, varför ägna en hel dag till att baka detta? Älskar vi smakerna så mycket så att det behövs göras storbak? Det kanske räcker gott med att köpa en liten påse på fiket och duka lite mysigt med tända ljus och stämningsfull julmusik. Julgardiner, är det ett nödvändigt ont eller längtar du efter att äntligen få sätta klorna i symaskinen för att sedan hänga upp de vackra, nystrukna, röda julgardinerna? Personligen tycker jag det är urbota trist att byta gardiner, så varför ska jag ens tänka tanken?
 |
2. Ta hjälp. Var inte rädd eller för stolt för att be om hjälp. Firar ni med flera, låt varje person bidra med sin "specialité". Då blir julbordet roligare att äta och bördan lättare att bära. Det är en viss skillnad på att fixa hela julbordet själv mot att endast fixa sina favoriträtter. Istället för att slita sig gråhårig för att hinna med alla rätter tycker jag det är roligare att lägga lite extra krut på att göra "min" grej extra bra. (I mitt fall hemgjorda chokladpraliner). På så vis slipper jag våndas för att inte hinna klart med allt i tid och "fixet" blir något som jag istället med glädje ser fram emot.
 |
3. Tänk dofter. Om vi nu har tagit bort storbak, julgardiner och storstädningen hur ska vi då lyckas få till någon julstämning? Här är dofterna svaret! Ett måste för mig är julens väldoftande hyacinter. Utan hyacinter -ingen jul. Jag satsar också på att dekorera apelsiner med kryddnejlikor. Det är ett enkelt och mysigt pyssel som barnen uppskattar mycket och tar minimalt med tid. Dessutom doftar det underbart! Pricken över i:et för en doftande jul är en äkta gran. När jag har skaffat dessa tre ting: hyacinter, apelsiner med kryddnejlikor och en äkta skogsgran -då är julstämningen komplett. Och jag har inte stressat ett endaste dugg!
 |
Listan kan så klart göras längre. Men det viktigaste för mig är inställningen. Vad handlar julen egentligen om? Är det att ha ett välstädat hem med frysen full av hembakat bröd eller är det att faktiskt stanna upp ett tag och njuta av en lugn och stillsam del av året tillsammans med nära och kära? Jag vet vad jag tycker. Och därför bryr jag mig inte om resten. Så länge familjen har det bra och barnen är glada så är jag glad. En sak har jag lärt mig -det handlar mindre om måsten och mer om tid. Julen ska vara den tid på året då jag har tid att sitta med barnen, knäcka nötter och läsa en bok. Allt annat kommer i andra hand. Och kan jag, så kan du! Lycka till!
Publicerat: 2014-12-18
Prioritering är en hörnsten för balansen!
Det är väldigt mycket just nu. Jobb. Plugg inför licensieringstentan i maj. I början av juni kommer snickarna och renoverar köket. Innan dess ska vi ha planerat klart och allt material ska vara på plats. Vi står ännu bara i startgroparna och har inte bestämt någonting angående köket mer än datumet... Dessutom har jag både FREDAX och söndagsskolan varannan helg som ska förberedas och planeras inför varje träff.

Jag är i mitt esse när jag har mycket att göra och trivs med det. Men kombinationen köksrenovering och råplugg samtidigt stressar mig aningens då båda områdena kräver sitt fulla fokus. Många saker får stryka på foten nu i några månader som umgänge, tv-tittande (absolut noll) och långa sagor för barnen (behöver utnyttja alla kvällar maximalt. Visst är det trist att vara "ensamstående" i veckorna men just nu känns det faktiskt riktigt bra. Jag kan lägga mitt fulla fokus på det jag behöver och inte frestas till att mysa över en kopp te i soffan.) Men även saker som träning (trots min utmaning. Jag hade inte en aning om att våren skulle komma att innebära så mycket tid från min sida när jag började träningsutmaningen i september) familjetid och bloggen.

Livet består av perioder av lugnare och mer intensivare perioder. Just nu kan jag väl säga att livet befinner sig i den sistnämnda. Men det underlättar att jag vet att det är en period. April och maj kommer att bli hysteriska med få timmars sömn. Men ju mer tid jag lägger på det som krävs, desto snabbare tar jag mig igenom denna tid. När allt väl är klart och godkänt ska jag njuta av en härlig sommar med mycket ledighet och tid för det jag gillar allra mest: nära och kära. Att vi dessutom har en veckas semesterresa planerad i september håller modet uppe när jag kämpar medan ögonen vill slockna.

Att uppnå balans när man står mitt i blåsten handlar mycket om att prioritera rätt och se vad som är viktigt och inte. Jag hoppas att ni har överseende med att jag inte riktigt hinner med att blogga varje dag under denna period. Men några gånger i veckan ska jag allt försöka få till. Och visst är det lätt frustrerande för jag har så mycket inom mig som jag vill få ut här, men inte hittar tiden till. När allt är avklarat lovar jag er att återkomma mer regelbundet och jag ser fram emot att få ägna mig helhjärtat åt bloggen igen!
Publicerat: 2014-04-02
Vårtecken!!
Aldrig hade jag kunnat drömma om att vi skulle stöta på tussilago när jag var ute och sprang med barnen idag (som cyklade). I mars! Ovanligt tidigt för att vara här i fjällvärlden. Solen lyser och påskliljorna kämpar på i rabatterna. Hela naturen börjar vakna ur sin dvala och det är så häftigt att få följa händelseförloppet, från en frusen vintervärld till en grönskande blomsterprakt. Jag fascineras alltid över vilken växtkraft naturen har. Varje sommar får jag aktivt kämpa för att ta bort växtligheten som tränger igenom den hårda asfalten på gården. Inget jag gör kan stoppa den.

Tänk om vi hade lika stor vilja och kraft som gräset på våren. Vilka underverk vi skulle kunna utföra! Inte ens den hårdaste sten skulle då kunna hindra oss och livet skulle endast vara fullt av möjligheter. Själv låter jag mig inspireras av denna enkla kraft. Om ett litet frö kan gro och sedan blomstra, vad kan då inte vi som besitter både kunskap, vilja och förmåga att styra över våra liv utföra!?

Oj vad djupt detta blev. Jag ville egentligen bara kika in och önska dig en trevlig vecka!
Publicerat: 2014-03-24
Från utbränd till hungrig på livet
För snart två år sedan var mitt liv ett enda stort kaos. Jag pendlade till grannkommunen för att jobba som kundtjänstansvarig på bank med höga krav och långa arbetsdagar. När jag åkte på morgonen var det mörkt och när jag kom hem på kvällen var det mörkt. Peter hade mycket att göra och veckopendlade till sitt arbete även då. För att hinna med allt som krävdes jobbade han både kvällar och nätter. Mestadels ekade hans säng tom och när han väl var hemma var han mycket sliten.

Barnen var små och vår minsta hade sina värsta trotsår där varje dag var en kamp: Allt från att klä på sig och sätta sig i bilen (OJ vad stark hon var!! Här gällde det att ta i med alla muskler och bända in henne i bilen) till att borsta tänderna och komma i säng. Inget gick av sig självt. Vid hämtning hann vi inte mer än att komma utanför dagisdörrarna innan hon låg på backen och skrek av utmattning. Och varje fredag hade hon feber! Tecknen var tydliga på att hon inte orkade med de långa dagarna och det höga tempot.

Vi hade nyligen köpt vårt gigantiska hus på flera hundra kvadratmeter och var i full färd med att renovera och göra det just så fint som vi ville. Vår ambitionsnivå var mycket hög och vi jobbade på i ett alltför högt tempo, på alla områden. För att överhuvudtaget få timmarna att räcka till krävdes noggrann planering som att handla på lunchen och att ha färdiglagad mat att värma när vi kom hem. Att ställa sig vid spisen med ett skrikande barn hängandes i benen var inget fungerande alternativ! Jag var tvungen att tanka bilen på morgonen för att spara några värdefulla minuter på eftermiddagen, annars skulle stortjejen bli sen till dansen. Varje minut räknades och utan minutiös planering skulle hela vardagen rasa samman. Helgerna gick åt till att tvätta och komma ikapp med allt som inte hanns med i veckodagarna. Till slut levde jag för att jobba, istället för att jobba för att leva. Det var inte alls så jag ville ha det!

Men när minnet började svika, synen försämrades och livsgnistan var försvunnen förstod jag att jag var tvungen att säga stopp. Därför var det en befrielse när bankjobbet tog slut. Jag fick äntligen möjlighet att sätta det viktigaste först och prioriterade familjen före allt annat. Jag valde aktivt att vara hemma mer medan barnen fortfarande var små. Det var det bästa beslut jag hade kunnat ta och sakta kom glädjen och orken tillbaka.

Samtidigt hade jag min längtan inom mig: Att få skriva. Min stora dröm. Jag hade ingen aning om hur, var och när -bara jag fick skriva. Vad som helst. Därför blev jag så glad när jag fick mitt första uppdrag, helt utan ansträngning. Det började med en middag med en vän som arbetade som chefredaktör på en tidning vilket ledde till att jag inom kort blev tidningens fasta skribent. Och den ena tidningen ledde till den andra. Helt plötsligt var mitt liv som små rosa moln där jag kunde arbeta hemifrån, styra min arbetstid och få chansen att utveckla mig själv och min stora passion SAMTIDIGT som jag hade gott om tid för familj och hem.

Nu har jag jobbat som frilansskribent i 1,5 år och jag har fått lära mig så mycket! Jag har skrivit objektiva artiklar för dagspress, säljande artiklar för turistmagasin och personliga texter här i bloggen. Jag har hittat mig själv i den stora skrivardjungeln och kommer att fortsätta där jag trivs som bäst. Medan jag har fått lägga tiden på det jag tycker är allra roligast har kroppen sakta kommit tillbaka och jag känner mig nu otroligt hungrig på att upptäcka allt vad livet har att ge. Därför känner jag mig redo för nästa steg!
Publicerat: 2014-02-13
Konsten att kunna leva i nuet
Redan för någon vecka sedan läste jag om en bloggare som planerar vårens frösådd. I mitten av november bloggades det febrilt om julpyssel och adventspyntning till höger och vänster. Och de flesta bloggare verkade kasta ut julen redan på självaste nyårsnatten för att på morgonen därpå inhandla årets första tulpanbukett.

Men stop hallå. Varför inte låta allt ha sin tid? Låta julen börja första advent och sluta på tjugonde knut? Varför ska vi börja tjata om våren när vintern ÄNTLIGEN har kommit? Varför är vi så dåliga på att bara vara här och nu, gilla läget och tänka att allt har sin tid? Våren kommer när den kommer. Låt oss nu passa på att åka pulka med barnen och vara inne och mysa. Njuta av att rabatterna inte behöver rensas och att kunna komma i säng tidigt. Det ska jag göra. Och just av den anledningen är jag sämre än andra på att drömma om tussilago, när jag i själva verket har fullt upp med att grilla korv i slalombacken!
Publicerat: 2014-01-21
Förväntningar inför 2014
 |
Inte en utvärdering utan nya målsättningar. Efter att snabbt räkna på mina fingrar är mitt enda hopp med 2014 att jag ska klara mig igenom hela året utan att bli utbränd. Det är mycket som ligger framför men det är heller inget jag vill plocka bort. Karriärmässigt har jag en stor grej på gång, men tyvärr kan jag inte berätta mer än så just nu. Det kommer att kräva sin tid och dessutom ska jag plugga en hel del. Jag ska fortsätta med söndagsskolan och planen är att utöka barnverksamheten med att dra igång "fredagskul" för mellanstadiebarn, helst nu i vår. Här hemma planerar vi att renovera köket i juni och givetvis kommer jag att fortsätta att blogga. För att behålla balansen som jag äntligen funnit behöver jag prioritera det nödvändigaste, strukturera upp min vardag i timmar och minuter och hitta luckor till att träna och vila. Annars kommer det inte att gå. Men jag är väldigt förväntansfull och det ska bli SÅ spännande! Hoppas ni vill hänga med!
Publicerat: 2014-01-02
Mitt år i text och bild
Jag är en väldigt målinriktad människa och älskar utvärderingar i alla former för att se vart man är på väg och hur långt man har kommit. Här kommer min summering om året som gått.
Familj
 |
Mitt största ledord under året var "balans" och jag prioriterade familjen före allting annat under 2013. Jag sade nej till att jobba heltid och det visade sig vara det bästa beslutet för hela min familjs välmående. Senast klockan 15.00 hämtade jag barnen på dagarna för att hinna läsa läxor, laga middag och utföra aktiviteter i lugn och ro. Detta har fört oss närmare varandra och vi har funnit en go vardagslunk som håller på sikt.

När vi har varit lediga har vi satsat på hemester eller staycation som det också kallas, det vill säga semestra på hemmaplan. Under loven har vi alla varit eniga om att stanna hemma och njuta av allt det vackra vi har runt knuten. Det har blivit skoterturer, slalomåkning, lugn och ro i sommarstugan och många"bara-vara-stunder". Men för att visa barnen hur vackert Sverige är spenderades en vecka på Gotland i somras. Någon weekend hanns också med som en skidresa till Trysil, höstvandring i fjällen och någon tripp till Stockholm och Jönköping för att hälsa på goda vänner. Men mestadels var vi hemma i lugn och ro.
Karriär
 |
Jobbmässigt har jag haft ett fantastiskt år där jag har haft förmånen att utveckla min stora dröm -att skriva och samtidigt uppleva saker som jag aldrig trodde jag skulle få vara med om. Det har blivit många intervjuer med spännande människor, mäktiga naturupplevelser och nyetablerade kontakter -allt för att skriva så bra artiklar som möjligt åt tidningarna Sälen Weekend och Dalabygden. Under året kände jag dock att det är för det fria ordet och de egna texterna jag brinner för mest. Därför har jag trappat upp mitt bloggande kontinuerligt från det att jag började blogga i januari. Här har jag hittat ett ypperligt sätt att få vara precis så kreativ som jag vill. Här trivs jag som bäst och här vill jag fortsätta att vara.
Renovering
 |
Under året har vi kommit en bra bit på väg med huset. Vi har totalrenoverat två badrum, ett lekrum och ett rum i källaren. Dessutom har vi lagt igen två blomrabatter till förmån för hallonbuskar, brudspireor och äppelträd. Jag är mer än nöjd.
Träning
 |
I september körde jag igång min träningsutmaning. Det vill säga att jag ska vara en hurtis i juni 2014. Jag har aldrig tidigare tagit min träning på allvar men nu har jag kommit igång och är på G (med undantag för december månad). Jag har gått från att träna noll till 2-3 gånger i veckan och från det att jag började har jag slimmat till min kropp, blivit starkare och gladare.
Tro
 |
I början av året startade jag och en vän upp byns enda söndagsskola. Vi hade inga resurser, inga barn och inga medel på några vis när vi började. Men under årets gång har vi lyckats få bidrag för att kunna utveckla verksamheten, vi har köpt in två fantastiska material (Flanellograf och Leva Livet) för att kunna göra samlingarna så roliga och givande som möjligt och framför allt, vi har lyckats skapa en liten grupp med barn som kommer söndag efter söndag. Även fast det fortfarande är en ganska liten skala är det fantastiskt att se vilken utveckling som har skett under året. Jag är så tacksam.
Slutord
 |
I det stora hela är jag väldigt nöjd med året som gått. Jag har stressat så lite som möjligt men ändå lyckats få saker och ting gjorda. Jag känner att jag är på väg åt rätt håll och är väldigt nöjd med mitt beslut om att följa mitt hjärta. För första gången på väldigt länge känner jag att jag är på rätt plats i rätt tid.

Jag vill samtidigt passa på att tacka er för det gånga året. Tack för att ni tar er tid att följa mig här på bloggen och för alla fina kommentarer jag får från er. Utan er är bloggen ingenting värd! Stort tack och framförallt: Jag önskar er ett fantastiskt år 2014! Låt det bli det bästa hittills!
Publicerat: 2013-12-30
Julklappshysterin som får mig att kräkas
Igår kopplade jag och Peter på stora släpvagnen för att åka och köpa årets julklappar. Innan dess hade jag inte införskaffat ett ynka litet paket så det var verkligen dax. Väl framme vid det stora köpcentret hinner jag knappt in i första affären innan julklappshysterin står mig ända upp i halsen. Jag blir så äcklad av allt köpande!! Butikerna skriker KOM OCH KÖP och lockar med de mest fantastiska klappar, allt för att försäljningscheferna ska kunna visa upp så fina siffror som möjligt. Och folk irrar. De letar som galna efter sitt förlorade samvete och slår in det i den perfekta klappen med guldsnören. "God jul mitt barn, jag vet att jag endast har lite tid för dig men varsågod, här får du vad du önskat dig. Ytterligare en manick som du kan leka med när jag inte hinner vara med dig".

Och så när julen är slut står barnen där med överbelamrade lådor och skåp av oanvända gåvor av välmenande vuxna. Nej. Jag vill inte. Förutom att bli illamående av det förödande konsumtionssamhället som tar tar kål på jordens resurser vägrar jag lämna över den stafettpinnen till mina barn. Jag vill lära dem att vara glada för det lilla och att de inte behöver materiella ting för att må bra. Lycka sitter inte i giftiga plastleksaker.

Men visst, självklart vill jag ge dem klappar. Därför ser jag mig om efter alternativ. Så redan någon timme innan planerat åker vi ifrån shoppingcentret, utan att ha köpt en enda klapp. Istället beger vi oss till IKEA och köper en nyttoklapp som ändå måste införskaffas. Jag älskar nyttoklappar! Nödvändiga saker som en säng, skridskor eller kläder är perfekta julklappar enligt mig. Många behöver det inte heller vara. Hellre en bra sak än tio halvbra. Varför inte gå ihop med någon och köpa något tillsammans för att få ner kostnaden? Och visst finns det många bra alternativ till utrymmeskrävande prylar som samlar damm när man tänker efter som konsertbiljetter, upplevelser och spabehandlingar. Presenter med mervärde där man kan göra saker tillsammans och skapa goda minnen för livet.

När jag väl är hemma och senare på kvällen vadar genom barnens leksaker för att komma fram till deras sängar känns mitt tänk helt rätt. Varför ska jag köpa fler grejer när vi inte ens har plats för de som finns?
Publicerat: 2013-12-17
Fy för enkla läxor och slappa skolkrav!
Jag blir så arg. Arg på att skolsystemet ska rätta sig efter elever och föräldrar och inte tvärtom. Om det krävs ett visst tempo i skolan och ett visst antal läxor för att eleven ska ha en chans att uppfylla alla mål så är det väl bara att som elev, kavla upp ärmarna och kämpa? Och som förälder att stötta och planera?

Kom inte och säg att ert barn inte hinner med läxorna när barnet leker med kompis de flesta av veckans dagar och har ett gäng med aktiviteter som kommer i första hand. För mig är det här helt oviktigt. Skolan kommer i första hand. Punkt slut. Och skolan måste ha rätt att ge de läxor och följa det tempo som krävs för att barnen ska uppfylla sina mål. Jag fattar inte. För mig är det så självklart. Läxor först och kompisar sedan. Antalet aktiviteter måste få komma på andra plats, eller tredje. Hur många aktiviteter orkar mitt barn med EFTER det att barnet har gjort vad skolan kräver?

Visst, jag har präglats. När vi bodde utomlands märkte jag att de allra flesta svenska barn låg minst ett helt år (!) efter övriga nationaliteter i skolan. Ska det vara så? Vi som är så duktiga, kloka och dessutom har en gratis skola? Vilken möjlighet! Våra barn skulle kunna komma hur långt som helst! Om vi stöttar dem och lär dem planering och prioritering. Sitta med läxan en liten stund några gånger i veckan, lära våra barn att skolan kommer först och framförallt, att det är något man har nytta av för resten av livet.

Givetvis finns det många som har det tufft av många olika anledningar och jag dömer inte dem. Alla måste få göra sina egna val utefter sina förutsättningar. Men att hela skolgången ska läggas på de lägstas nivå och inte se varje individs möjlighet till utveckling tycker jag är skamligt. Jag vill att skolan tar tillbaka rätten att ställa krav. Och att vi föräldrar lär barnen att anpassa sig. För varför ska de ambitiösa eleverna som har en hunger på att lära sig slippa läxor bara för att andra inte orkar? Är det inte bättre att ställa de krav som behövs på majoriteten av klassen och istället ändra kraven på de som har det tufft, än att hela klassen ska drabbas?

Jag tycker att det är varje barns rättighet att få lära sig allt den har rätt att lära sig och nå de mål som ska nås. Tills vi är där kommer jag att fortsätta att tjata och vara obekväm. För mina barns och deras klasskamraters skull. Rätta mig om jag har fel. Och dela gärna. För en bättre skola och för smartare barn. Peace.
Publicerat: 2013-12-05
Julefrid i juletid
 |
Nu är december här och jag har äntligen tillåtit mig själv att börja plocka fram julen. Adventsljusstakarna är på plats, hyacinterna står snart i blom och jag är redan fast i SVTs julkalender. Mitt mål med julen är att det ska vara julefrid från början till slut, och inte först när Kalle Anka sätter igång klockan 15.00 på självaste dopparedan!

Jag ska lägga krutet på gemenskap. Att vara tillsammans och välja ut de bästa bitarna med julstöket och strunta i alla "måsten". Julgardiner är inget som existerar i vårt hus. För hur roligt är det att lägga en hel dag på att tvätta, stryka och hänga upp, när mina vita året-runt gardiner passar bäst till de vita adventsstjärnorna? Och varför ska jag baka lussebullar när ändå ingen vill äta dem efter det att de svalnat? Ja visst, en eller två kan vara gott. Men tio? Nej tack. Då köper jag mig hellre en färsk, är nöjd och lägger energin på något bättre.

Jag ska lägga krutet på det jag, Peter och barnen tycker är roligt. Som att göra pepparkakshus. Och baka godis. Massor av godis! Fina, goda chokladpraliner i olika smaker och former. Pynta med mossa, ljus och glitter. Tända brasa och spela julmusik. Läsa en mysig julsaga för barnen under en värmande filt och njuta av de doftande hyacinterna. Och jag är övertygad, om jag har missat att dammsuga under en matta eller två, så kommer julen ändå! Med det önskar jag er detsamma, en fridfull jul från början till slut! Kram på er
 |
Publicerat: 2013-12-02
Kvinnlig list
Imorse drog jag på mig bootsen, Kenzajackan och min mysiga leopardmössa för att ta bilen till bilprovningen. Besiktningsdax. Erfarenheten har lärt oss att det är bäst att jag sköter den biten. Medan herr besiktningsman grundligt gick igenom allt från däck till bälten nämnde han att handbromsen har kärvat fast. (Var sitter den??) Det var ju tråkigt. Men när han väl var klar med genomgången och protokollet skrevs ut var papperet fullständigt blankt. Inte ett fel. 1-0 till mig.

Tidigare i somras lämnade jag in Birgits cykel till verkstan för att fixa en punka. Någon dag senare när jag skulle hämta cykeln och betala fick jag svaret: "tja, ge mig en hundring, det blir bra det" varpå jag tackade och gick hem. Förra veckan var det punka igen men nu var det Peter som skulle betala. Prislappen? Den landade på det dubbla den här gången! 2-0 till mig.

Jag kallar detta kvinnlig list. Eller mäns oförmåga att skilja på don och person, vilket jag i dessa fall ser som något positivt. (Det var män som jobbade på bilprovningen och verkstaden.) Ofta när jämställdhetsdebatten rullar igång diskuteras det om hur synd det är om alla kvinnor, men här har vi ett praktexempel på att det kan vara en fördel ibland. Så kom igen nu tjejer, ta över ansvaret när det gäller att serva bilen, besikta bilen, åka på soptippen och på andra ställen där du möts av män. Du kommer definitivt att få bra service till en billigare peng. Dessa tillfällen måste tas! Givetvis tackar jag alla gentlemän där ute som förgyller min dag var gång detta inträffar, det uppskattas mycket! :)
Publicerat: 2013-10-16
Irriterande hockeytokar
 |
Att killar inte vill sjunga är en myt. Åk på hockeymatch så får du se! Vilken manskör! Det är inte på många ställen man får uppleva adrenalinfyllda gubbar som oavbrutet sjunger i två timmar, om man bortser från sportens värld. Visserligen är det ingen skönsång, men viljan är det inget fel på!

När jag kliver ur bilen på väg in på matchen trängs jag med ungar med napp, damer i high heels och gubbar med mage. Alla bär de stolt favoritlagets matchtröja. Vilket engagemang! Själv fattar jag inte vad som är grejen men köper att de har gjort det. Fattat alltså.

Men lite senare, när jag har funnit min plats och bänkat mig med familj och godis börjar jag tröttna på fanatiker. Bakom oss sitter ett äldre medelålderspar som skriker, gormar och svär så att femåringen inte får göra annat än att krampaktigt hålla för öronen från matchens början till slut. Saken blir inte bättre av att deras beteende inte bara tillhör dem, utan en stor del av de dryga sjutusen åskådarna. Crazy. Jag förstår inte vad som hände med den medelmåttiga lagomsvensson. Någonstans vid ombytet från sina vardagskläder till den välstrukna matchtröjan skedde en personlighetsförändring. För var annars ser man dessa hockeytokar med hat i blicken så fort som något blir orättvist? Inte på hemköp i alla fall. Och inte på jobbet. Och inte på dagis. Där är alla vänligt normalt tysta och o-hejiga. Det måste sitta i tröjan helt klart! Så fort den kommer på går det tydligen inte att säga annat än "Heja Leksand", "blåååvitblåååvitblåååvit" och liknande ramsor. Can´t get it. Med risk för att Peter stänger ner hela min blogg med omedelbar verkan ska jag understryka att detta gäller de skrikande och gormande typerna som lider brist på hänsyn och respekt. Inte övriga stöttande supportrar.

Att samma personer sedan tycker det är märkligt att troende ibland vill lyfta sin hand lite försiktigt mot himlen för att tacka Gud för att han har skapat hela universum borde egentligen påminna dem om hur de själva känner inför en match. Jag antar att det är lite samma sak. Att gå all in för det man kämpar för. Skillnaden är att ingen behöver få örvärk av det. Däremot vore det häftigt att se denna manskör i kyrkan, vilket drag det skulle bli! :)
Publicerat: 2013-10-13
Min kväll med Marcus Birro
 |
Ikväll har jag varit på föreläsning med Marcus Birro. Mycket intressant! Han talade om sitt liv, från arbetslös alkoholist till framgångsrik skribent. Tänk att han för endast åtta år sedan började varje dag med ett stort glas Baileys för att sedan fortsätta dagen berusad fram till läggning. Alla räkningar han fick lades oöppnade i en kartong i en garderob vilket resulterade i skulder på hundratusentals kronor hos Kronofogden. Idag lever han ett respektfullt liv med fin familj: fru och två barn och har en framgångsrik karriär.

Det som överraskade mig en del var hans självironi och enorma ödmjukhet. Den sidan hos honom var ny för mig. Vi som åhörare fick oss många goda skratt! Det var en fröjd att lyssna! Avslutningsvis bjöd han på några viktiga budskap som att våga stå upp för sina åsikter, vara sann och äkta. Bra va!?

På hemvägen genom de djupa dalaskogarna lyssnade jag på Edward John och Carolas fantastiska låt medan stjärnorna lyste starkare än någonsin. Till slut var jag tvungen att stanna bilen på höjderna för att njuta av den vackra himlen. Ett riktigt holy moment! Låten kan du lyssna på här
Publicerat: 2013-10-10
Klart att tjejer vill vara snygga!
 |
Häromdan damp det ner reklam för "GIRL:IT" i postlådan. Det är en bokklubb som riktar sig till småtjejer som precis har börjat läsa själva. Förutom böcker får man även varje månad en tidning, "coola prylar som du bara måste ha" (enligt dem själva) och spännande överraskningar. För min "big girl" ser det otroligt lockande ut med rosaglansiga papper, bilder på lyckliga tjejer och premier som sminkväska, tjejspel, väska, vantar, "rolig bok för tjejer" med mera. Vem kan motstå?

Jo jag! För när jag börjar titta lite närmare läser jag saker som "Med den här fina makeup-väskan i stilig design har du ALLT du behöver till vardag och fest" och "läs om Ellie som ska börja på ny skola och fruktar att hennes bästa kompis ska börja tycka att hon inte är det minsta kul längre och hitta en ny BFF". I spelet "helsnurrigt" får man välja mellan pest eller kolera: 1. Ha fula kläder eller ful frisyr? 2. Vara utan telefon eller utan dator? 3. Ha en snygg men självisk pojkvän eller en pojkvän som är snäll men inte ser bra ut? Och så vidare.

För det första: Min tjej är en naturligt vacker 8-åring, så nej hon behöver inte 2 lipgloss, 8 ögonskuggor, 2 nagellack, 2 eyeliner, 1 rouge, 1 puder, 2 krämögonskuggor, 1 täckstift (vad finns att täcka!!!???), 1 maskara och sex applikatorer för att bli fin. Hon, liksom alla andra småtjejer (och stora med för den delen) ska veta att det är insidan som räknas och hur förstärker vi det genom att servera ytlighetsprodukter på ett guldfat? För det andra vill jag inte lära min dotter att man måste ha en bästis. När vi föräldrar slappnar av en smula är jag helt övertygad om att barnen fixar det på egen hand. Tänk vad härligt att vara ett stort omhändertagande tjejgäng istället för att "äga" en person/bästis. Och för det tredje: Jag kan inte klaga på att jag har en fjortis om några år om jag själv skapar en. Snälla, sluta göda vår utseendefixerande värld!

Min önskan är att alla tjejer ska veta att de är värdefulla, att de är unika och att de duger som de är. På riktigt. Om någon kan tipsa om en tidning eller bokklubb med den värdegrunden tar jag tacksamt emot tips. Det vill jag att mina döttrar ska läsa!
Publicerat: 2013-10-01
Röstade ni?
Det gjorde inte jag och jag SKÄMS. Var fast besluten hela dan att jag skulle ta mig till den där lokalen och delta i kyrkovalet. Dra mitt strå till stacken. Men sedan var det så att det liksom dök upp en massa saker hela tiden. Birgit kom hem efter en fiskehelg med sin mormor och morfar. Givetvis ville jag baka en annanaspaj och bjuda dem på. Sedan hade Sigrid en bunt med kompisar hos oss. Vips blev det kväll och det skulle ätas och badas och plockas fram gympapåsar och kläder inför morgondagens skolfotografering. Sedan skulle läxor läsas och mattetal delas och när ungarna var i säng och jag skulle ta mig iväg hade vallokalen stängt sina dörrar för att istället gräva fram det blivande resultatet ur urnorna. Oerhört slarvigt av mig.

Men egentligen tror jag att det beror på något annat. För hade det varit riksdagsval hade jag garanterat släpat mig iväg, även om hela dansgruppen invaderat vårat hem och det skulle bjudas på lunch, mellis och middag, någon nära anhörig låg allvarligt sjuk på sjukhus och om jag hade miljoner andra viktiga saker att göra SAMTIDIGT. Jag hade fixat det. Men nu var det annorlunda.

Och det beror på mitt engagemang. Jag tror inte på svenska kyrkan längre. Tyvärr. Kyrkan har gått från att vara Guds hus, en plats dit man kommer för att lära känna honom och möta honom till en plats där han glömts bort för att istället stryka alla människor medhårs och dricka kaffe. Man har liksom missat hela poängen.

Jag kan inte för mitt liv förstå varför en tro ska styras politiskt av sådana som inte tror. Det är som att jag skulle sitta i styrelsen i Leksands Hockeylag. Jag som aldrig någonsin hållit i en hockeyklubba. Sedan måste det tilläggas att det finns många bra svenska kyrkor i vårt avlånga land med många oerhört duktiga ledare men det tar inte bort det ologiska med att kyrkan ska vara politisk. Tror ni att icke muslimer får bestämma hur det ska vara i moskéerna? Det tror inte jag.

Det är klart som vatten i ett nydiskat glas att ingen vet vem Gud är när inte ens ledarna för Guds hus vet. Men det är ändock pinsamt. Jag röstade inte. 0-1 till mig.
Publicerat: 2013-09-17
Hakan ramlade precis i backen
Morgonens "tappa-hakan-moment": Ett barn frågar om LOV om att få sätta på tvn. Jag frågar om andra barnet inte också ska se på bolibompa under morgonen och får svaret: Nej mamma, jag kan bli beroende!
Publicerat: 2013-08-24
Aftonbön
Varje kväll ber jag aftonbön med mina barn. Vi pratar med Gud helt enkelt. Om bra saker, om dåliga saker och om önskningar. Lika viktig som bönen är, lika viktig är den efterföljande ramsan för 5-åringen.

-Mamma, glöm inte ramsan.
-Jag ber att Sigrid inte ska drömma om troll, häxor, trollkarlar, spindlar, ormar, fästingar, lejon, tigrar, tjuvar, bovar, röda flugsvampar, vita flugsvampar och champinjoner.
-Du glömde krokodiler.
-Och krokodiler.
-Finns det något mer som är läskigt?
-Nej jag tror inte det.
-Då har du fått med allt.
-Amen.

Vad är det som är så läskigt med champinjoner??
Publicerat: 2013-08-21
Publicerat: 2013-06-05
Alla dessa skadliga tillsatser...
 |
Frisören jag var till igår kör endast på gröna produkter, det vill säga med så få tillsatser och kemiska ämnen som möjligt. Blekningsmedlet hon använde i mitt hår luktade milt och fräscht istället för stickande och fränt. Vi diskuterade miljö och tillsatser klipptiden igenom och, ja, vad håller vi egentligen på med?

Hon drog bland annat exempel på kunder som blivit av med deras acnebesvär på ryggen när de slutat med "head and shoulder". På marknaden idag finns det schampo som innehåller tillsatser som är godkända för människor men inte för djur på grund av dess skadliga verkan. Sjukt!! Vi diskuterade om det verkligen är nödvändigt att använda saker som tvål vid dusch, sköljmedel vid tvätt och skurmedel vid städ. Allt detta innehåller en massa kemiskt framställda produkter som vi vet är skadligt för vår hälsa och ändå använder vi det, trots att det går lika bra utan.

Peppad ska jag nu börja tvätta mitt hår med produkter som innehåller naturliga ingredienser som aloe vera, mandelolja och sheasmör som dessutom är fritt från parabener, sulfater, syntetisk parfym och alkohol. Nu är det hög tid att minska på kemiska medel, tillsatser och onödiga rengöringsprodukter. Jag hör hur pretto det låter, och jag är snarare en miljöbov än en miljövän. Men om jag ändrar små saker, en sak i taget så blir det kanske ganska bra till slut. Jag börjar med håret.

(Sen kan man ju önska att de som har makt att bestämma över vilka produkter som ska vara tillåtna eller inte tar sig i kragen och förbjuder giftiga och farliga ämnen och börjar tänka på folkhälsan istället för pengavinster. Skärpning!!)
Publicerat: 2013-05-31
Sexvanor
Kristdemokraterna ligger mest i landet. Vänsterpartiet minst. Det visar Aftonbladets och United Minds sexvanestudie som är landets mest omfattande på 17 år. Intressant va?

Vänsterpartiets väljare är de som hamnar i topp vad gällande otrohet, gruppsex och flest antal sexpartners. Men de frigjorda vänsterpartisterna som är tillåtande till alla tankar och handlingar vad gällande sex och där inget är tabu är de som är mest missnöjda i sängen och älskar minst av alla. Undersökningen borde ge dem en liten knäpp på näsan.

Kristdemokrater fantiserar mest om sex med sin nuvarande partner, har haft minst antal sexpartners och ligger mest av alla partier. Tillsammans med Centerpartiets anhängare är de mest nöjda av alla i sänghalmen.

Vad kan då detta bero på? Kan det kanske vara så att vi inte alls har ett behov av att "frigöra" oss och ständigt tänja på gränserna för vad som är okej eller inte? Kanske vi idag, mer än någonsin, har ett behov av en trygg och kärleksfull relation där vi öppet kan vara svaga och sårbara inför varandra? Och i denna kärlek till en annan människa låta det växa fram en lust som inte vill ta slut, som tillfredsställer på djupet och bygger starka band, kärleksparet emellan?

Tilläggas bör också att vi aldrig någonsin tidigare har haft mindre sex än vad vi har idag i landet. Märkligt, trots att vi dagligen översköljs av sex, vart vi än vänder oss. Att det är på grund av stress är en faktor. Men kan det även bero på att den ständiga sexfixeringen avtrubbar oss och tvättar bort den skimrande magin av det allra finaste man kan ge en människa? Ja, det tror jag faktiskt!
Publicerat: 2013-05-29
Vår fantastiska TV
"Vi har en väldigt bra TV för den säger att vuxna ska lyssna på barnen innan dom bestämmer!" /Sigrid 4 år
Publicerat: 2013-05-12
Balans i livet
 |
För mig innebär balans i livet inte att kasta i sig middagen för att hinna med att klämma in ett yogapass i veckan. För mig handlar balans i livet om att tagga ner och vara lite lagom nöjd. Inte vara bäst på allt. Välja sina områden, och välja bort andra. Som i mitt fall, där jag till exempel aktivt har valt bort mina före detta prunkande rabatter.

När vi flyttade in i huset för snart tre år sedan stod blommorna i praktfulla rader i fem stora blombassänger. Nu har rabatterna förvandlats till fem stora slagfält som ger lite "liv" åt trädgården. Det är klart att man vill ha det snyggt, men gärna utan att behöva anstränga sig. Så idag har vi roat oss med att bomma igen en rabatt, fylld av rosenbuskar, tulpaner och björkar. Istället köpte vi in ett gäng hallonbuskar och hoppas att de sprider sig bra så vi slipper RENSA, en aktivitet som inte ligger 10 i topp bland mina favoritsysslor.

På bilden ser ni rabatt nr 5, belägen mitt framför huset och går inte en besökare obemärkt. Den får ändå bli den sista i ordningen som jag kommer att lägga ner min energi på och får tills vidare blomma helt gräsligt fritt med en mix av maskrosor, pioner, miljontals gullvivor och ett gäng myrbon. Den tar jag tag i när jag vilat upp mig, inspirationen infinner sig och när jag helt enkelt har lust! Medan jag väntar på den dagen ska jag leva livet och njuta av att vara lite lagom bra.

(Du där med gröna fingrar, don´t worry. Rosenbuskarna slängdes inte, utan fick flytta till en annan befintlig rosenrabatt, rabatt nr 2 av fem. Där kommer jag nu att satsa på den lite mer vildvuxna looken och låta rosorna breda ut sig och kväva ogräset!)
Publicerat: 2013-05-11
Aftonbön av en liten
"Jag ber att det inte ska komma några tjuvar. Om de kommer får du Gud ringa polisen. Annars måste du väcka oss så vi kan ringa." /Min 4-årings kvällsbön.
Publicerat: 2013-04-29
Vad anses vara normalt?
Nya Zeeland har i dagarna godkänt homoäktenskap och blev därmed det 13 landet i världen till detta. Inte fler?? Var min första tanke. Snabbt därpå slås jag av nästa tanke: Hur kan vi tro att vi har rätt, här i Sverige?

Vad är det som gör att inte fler har godkänt detta? Kan det vara så att resterande 244 länder (eller 194 självständiga stater) har fel i denna fråga? Eller kan det möjligtvis vara tvärtom? Att vi är de som har fel? Man behöver inte gå långt tillbaka i tiden för att se att gemene svensk var mot detta, homoäktenskap. Vad har fått oss att ändra oss? Är det för att vi helt plötsligt insett att vi i tusentals år har vandrat på jorden med fel åsikter? Eller kan det vara så att ju mer vi ser och hör en sak, desto normalare blir det?

För vad anses vara normalt? Och vad anses vara rätt? Är det när tillräckligt många i en grupp har en och samma åsikt? Eller är det det som står i lagboken? Och vad är det som påverkar lagboken? Vem bestämmer vad som ska stå i den? Är det inte människor? Och alla människor är påverkbara. Av miljön, av omgivningen och inte minst av media.

Vad är det sen i sin tur som gör att vi ändrar våran åsikt, från att från början vara emot något till att sedan bli för? Kan det vara så att vi till slut, efter att ha hört media aktivt basunera ut ett och samma budskap under en längre tid som på sikt får lagen att ändras? Och när vi dagligen matas av detta budskap, via artiklar, tv-såpor och bestämmelser, är det då inte dags "även för mig" att ändra mig? För till slut har alla denna åsikt och vem orkar tycka annorlunda? Vem törs? Vem vågar säga ifrån till den stora makteliten och vem vågar längre säga ifrån när något känns fel?

Nåde den som kritiserar homoäktenskap! Vips har den person som bejakar åsiktfriheten dömts för hets mot folkgrupp på grund av sexuell läggning. Istället väljer den att vara tyst. Och ju tystare den ena sidan blir, desto starkare och "normalare" anses den andra sidan vara!

Bara en intressant tanke, en helt vanlig regnig fredagslunch. Kärlek till er alla, oavsett läggning!
Publicerat: 2013-04-19
Skidåkartyper
Har nu åkt längdskidor ett gäng gånger under säsongen och kan konstatera att det finns två typer av längdskidåkare: Typerna före och typerna efter Vasaloppet.

De man ser i spåret före Vasaloppet är fanatikerna. Allt de gör räknas i tid, puls och längd. De tränar för att bli så snabba och duktiga som möjligt.

Och sen har vi de som syns i spåren efter Vasaloppet, livsnjutarna. Dessa kommer ut först när solen börjar värma och fåglarna börjar kvittra. Här ser vi brunbrända lyckliga pensionärer som inte har sig någon brådska.

Sen kommer krocken. När livsnjutaren står i spåret och beundrar tre svävande örnar högt upp i skyn och vill dela med sig av den fantastiska upplevelsen till en fanatiker som kommer svischandes med skidorna, pulsklockan och midjebältet. Hon borde förstå att det inte går. Han är inte mottaglig. Han sneglar snabbt upp mot skyn, mumlar något om kråkor och fortsätter snabbt vidare. Kvar står den stackars livsnjutaren som vill smälta genom snön. Men hon repar sig snabbt med övertygelsen om att ett liv med tid för njutning måste vara mer givande än ett liv med pulsklocka. Och några kråkor var det i alla fall inte!
Publicerat: 2013-04-02
Fina komplimanger
Har på slutet reflekterat över hur mycket vi uppmuntrar ytan. På fejjan haglar kommentarerna tätt på foton med fina barn, snygga vuxna och fint inredda hem. Uppmuntran är ju bra, men inte om det bara handlar om yta. Vi säger så klyschigt att det är insidan som räknas. Men menar vi verkligen det borde vi väl lägga fokus på den också?

Vilket enkelt sätt att få beröm genom att lägga ut våra välpolerade ansikten till allmän beskådan! Jag tänker på mina barn. De ska veta att de är vackra, men framförallt ska de veta att de duger som de är. De ska vara så pass trygga i sig själva så de inte behöver bry sig om hur de ser ut för dagen. Att de inte ska behöva sminka sig för att få beröm och kärlek. Jag vill att de i första hand ska få uppmuntran för allt bra de gör och inte för hur de ser ut.

Vad händer annars den dagen man vaknar upp och inte längre är snygg?

Jag är inte bättre än någon annan på det här. Det är inte fult att vara fin! Däremot har jag börjat fundera på valet av mina kommentarer. Framförallt till barnen.
Publicerat: 2013-03-25
Army of lovers, vänd om!
För första gången fick jag lov att avbryta mitt slaviskt följande av melodifestivalen. Army of lovers bidrag gjorde mig kräksjuk. Det var inget annat än smutsigt, äckligt och vidrigt ända ner i avgrunden.

Jag blir så ledsen när sex, som är menat till att vara något fint perverteras och smutsas ner. Gruppen får till och med barnen att blunda och hålla för öronen när det sexas och äcklas på scenen.

Tack och lov slipper vi se detta hemska bidrag i rutan igen och jag kan glatt packa väskan för att se finalen live!
Publicerat: 2013-02-23
Polisen, djurens vän
För några månader sedan läste jag i tidningen om ett gäng katter som var hemlösa efter det att ägarna har flyttat, men inte tagit med sig djuren till sin nya bostadsort. Istället för avlivning tog polisen hand om dem efter en lång procedur med länsstyrelsen inblandad. Igår läste jag åter i tidningen om dessa katter. De bodde fortfarande kvar hos polisen och hade det varmt och tryggt. Tack vare mycket polisgos var de nu kramgoa och reda att flytta till ett nytt hem.

Kom inte till mig och säg, kära poliser att ni varken har tid eller resurser när det kommer till grova brott och andra hemskheter. Har ni tid och pengar att lägga på några ynka små kattskrällen så har ni nog möjlighet att lägga lite tid på betydligt viktigare saker. Kanske börja med att gå en kurs i att lära sig prioritering??
Publicerat: 2013-02-12
Sträck på dig!
"Varje gång en kvinna går förbi en spegel och säger något kritiskt om sig själv finns en liten flicka i närheten som hör henne." /Gloria Steinem.

Tänk på det här tjejer. Det är illa som det är att vi har dålig självkänsla, men vad vi än gör: Låt oss inte föra över det på någon annan. Snälla!
Publicerat: 2013-02-04
Maktbegär
Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan gå ut och förespråka saker och ting som man själv inte tror på av den enda anledningen till att vinna popularitet och för att få makt.

För det menar ni väl ändå inte Centerpartiet, att ni tycker att månggifte, fri invandring och att slopa skolplikten är bra förslag? I så fall kan jag inte annat än att beklaga!
Publicerat: 2013-01-21
Extra
extraright