Happy Halloween!
 |
Den 31 oktober är det halloween och ingen annan dag, har jag googlat mig fram. Ingen verkar egentligen veta. Och ingen verkar heller fira. Men jag gillar traditioner och även fast jag kanske inte är ett big fan of att springa runt och skrämma skiten ur folk så tycker jag det är mysigt med pumpor och modiga barn. Därför gröpte vi sedvanligt ur en liten pumpa och fixade till ett litet arrangemang kring den. Min underbara svärmor kom förbi på eftermiddagen med en färgsprakande halloweenbukett som passade perfekt till pumpan!

Det har blivit en liten tradition att alla grannbarn samlas för att spöka tillsammans. Nästan lite Bullerbykänsla. Sigrid och hennes vän valde dock att stövla ensamma ut i mörkret för att få sig lite godis och förhoppningsvis få bjuda på några bus. Sött, modigt och högst oförargligt! Ett enkelt och avskalat firande har nu gått av stapeln, helt enligt min smak. Happy Halloween!
 |
 |
 |
 |
Publicerat: 2013-10-31
Renoveringsdax!
 |
Äntligen har inspirationen infunnit sig till att ta sig an ett nytt projekt hemma här! Efter det att vi renoverade badrummen i vintras blev jag galet less på springande hantverkare, beslutsångest, byggdamm, kaos och dyra fakturor. Därför har vi inte gjort ett dyft för att rusta upp hemmet sedan dess. Tills nu. Trädgården har gått i dvala och i väntan på snön passar det perfekt att äntligen få rusta upp lekrummet. När vi flyttade in för tre år sedan var tanken att vi skulle fixa det redan då. Men ganska snart insåg vi att andra saker var viktigare som fönsterbyte, badrum och källare. Nu är vi på gång.

Sist det gjordes något i rummet anar jag var år 1979 då huset byggdes ut. Detta går att spåra på de dammiga vävtapeterna och den trasiga bruna korkmattan. Några som däremot har uppskattat tapeten är barnen som regelbundet har dragit lös trådar av väven för att koka soppa på, knyta knutar av och leka frisör. Fantasin har inga gränser. Inte dammet som medföljer heller. Därför ska det bli fantastiskt SKÖNT att få ersätta dessa med vitmålade väggar.

Tanken är att rummet ska användas till kreativa lekar som skola, föreställningar och danslektioner. Det kommer även att bli ett gästrum, bio- och dataspelsrum. Så skönt att ha ett rum "över" som man fritt kan använda utefter önskemål. Nu ropas det att elen är färdigdragen vilket innebär att det är dax för mig att gå och dra ner den dammiga vävtapeten för imorgon ska det spikas gipsskivor. Kuuul!
 |
 |
Publicerat: 2013-10-29
Höstlov i lugn och ro
 |
Vanligtvis brukar vi följa med Peter till Stockholm eller någon annan intressant stad där han arbetar, när barnen har lov. Detta för att han har svårt att ta ledigt och det brukar inte vara mig emot att få några nätter på hotell med familjen. Upplägget går till som så att han jobbar och jag släpar runt barnen på museum, i affärer och till natursköna platser. Men i år kände jag mig bara så less på det och när jag tänkt ut en bra ursäkt till barnen visade det sig att de tyckte det samma. De var mätta på upplevelser och ville bara vara hemma hela höstlovet i lugn och ro. Som grädde på moset lyckades Peter jobba hemifrån hela veckan. Verklig lyx!

Idag har vi bara varit inomhus och barnen har skrotat med sitt. Jag ska göra allt för att inte försöka styra dem åt något håll. Själv tänker jag ägna veckan åt att RENSA. Idag hann jag med lekrummet, delar av Birgits och Sigrids rum och någon garderob. Det bästa var att jag äntligen har samlat ihop alla småbarnsleksaker, bebispussel och böcker för de minsta och packat ner i lagom stora kartonger. Känslan av att kunna flyga är faktiskt väldigt nära, så befriande att ta tag i allt detta som jag så länge tänkt göra. Imorgon blir det förhoppningsvis ett sista städryck i trädgården innan vintern kommer. Jag gissar att alla löv har blåst ner tills dess av stormen som drar fram. Blåser det på er?
Publicerat: 2013-10-28
Söndagsbrunch i hjärtat av Dalarna
 |
Vilken tur att det blev vintertid i natt! Annars hade jag aldrig hunnit med allt som dagen fylldes med. Tidigt tidigt imorse, närmare bestämt 06.30 gick jag och Sigrid upp och tände badrummets alla doftljus och tog en långdusch tillsammans. Helt klart dagens lugnaste stund. Sedan bar det av till Hotell Dalecarlia i Tällberg tillsammans med familjen, mor, far och bror. Där satt vi och mumsade och njöt i två timmar på diverse olika läckerheter som rökt lax och kladdkaka. Alltså, inte lax på kladdkaka, utan lax först och SEN kladdkaka, ni fattar.

Men två timmar känns kort när man sedan måste gasa vidare till Clas Ohlson för att hinna köpa diverse olika prylar inför hemmets nya projekt (mer om det senare) för att sedan hinna hem de 12 milen för att hinna till kyrkan klockan fyra. Varför det nu var så viktigt? Jo för att Sigrid bakade nattvardsbrödet på kyrkans barntimmar i måndags och hon har sagt MINST 50 gånger (jag överdriver faktiskt inte den här gången) sedan dess att hon SKA dit. Och om hon säger så, då är det så. Det uttrycket har hon myntat själv. Om vi inte lovade att hon skulle hinna till kyrkan skulle hon minsann inte följa med på någon brunch heller, sade samma tjej imorse. SÅ det var bara att hetsa hetsa och gasa gasa.

Vilken tur för mig att jag hann gå på gymmet direkt efter kyrkan och svettas som en gris på ett sjukt konditionskrävande pass och att fläkten var paj. Dessutom var det ju bara fullproppat med andra svettiga träningsnarkomaner i samma rum så det var ju lugnt. Imman på spegelväggarna dolde i alla fall mitt högblanka fejs. 30 minuter in i passet sjönk hela jag. Kladdkakan till brunch sex timmar tidigare var tydligen ingen bra grund för ett krävande pass. Sista delen av passet blev inte mycket mer till rörelser än att jag försökte parera så gott jag kunde för att överhuvudtaget inte ligga i vägen för någon annan. Gick halvbra. Jaja. Sen hem och äta, slänga barnen i säng och stupa i soffan till SOLSIDAN. Men kom igen, blir det inte bättre än så här?? Lova att nästa avsnitt blir roligare, annars har jag faktiskt gått och längtat och väntat alldeles förgäves!
 |
Min lilla gormetgris. Brieost och våfflor med MASSA sirap. Det du!
 |
Livsnjutarn
 |
So very happy. På grund av den fina utsikten. Och lite för den goda kladdkakan med ett stort hallon på. Kortet togs innan träningspasset. Med mat i magen.
 |
Jag efter träningspasset. En urvriden disktrasa. Och utan mat i magen. God natt!
Publicerat: 2013-10-27
Snittar och bubbel
 |
Igår kväll bjöd Peter på SJUKT goda snittar. Snäll som han är bjuder han här på recepten:

Laxkorgarna fixar du genom att skära bort kanterna från formfranska och sedan vika ner bröden i muffinsplåtar efter det att du gnuggat dem i vitlök. Ringla sedan över olivolja och flingsalt och sätt in dem i ugnen i cirka 5-10 minuter på 225 grader tills de fått fin färg. Lägg sedan i en rulle kallrökt lax i korgen och toppa med creme fraiche, hackad rödlök, eventuellt lite stenbitsrom och en fjärdedels citronskiva. Voilá!

Skagensnittarna är inte svårare än att toppa ett gott knäckebröd med en god skagenröra och en dillkvist.

För prosciuttosnittarna rör du ihop en röra bestående av creme fraiche, limeskal, majonnäs, vitlök, salt och peppar. Klicka sedan på knäckebröd och toppa med prosciutto och ruccola. Mums!
 |
 |
Publicerat: 2013-10-26
FN-dagen
Idag är det FN-dagen om någon har missat det. På Sigrids dagis uppmuntrar de barnen att klä ut sig, gärna till något som har anknytning till något annat land. Båda mina tjejer har aldrig gillat dessa påfund med utstyrslar hit och dit. Jag kan faktiskt inte minnas en enda gång som de klätt ut sig på skola /dagis med undantag för lucia. Tills idag. Sigrid hade bestämt sig, hon skulle vara delfin. Ööööh. Va? "Snälla, kan du inte ta något lättare som en hindu, en indier eller en prinsessa?" Mycket enklare. Eftersom jag aldrig någonsin har skapat någon kreativ maskeraddräkt har jag nu tagit på mig stämpeln "föräldern-som-inte-vill-överarbeta-saker-och-visa-att-lite-duger-gott." Därför fanns det aldrig någonsin i min skalle att jag skulle sy någon delfindräkt. Det fick bli blå kläder istället. Turkosa tights, turkosa strumpor, turkos topp och en nätt vit kjol till. Dessutom lyxade vi till det med smink och blå ögonskugga. Sigrid var helnöjd och kände sig som den finaste delfin som någonsin varit på maskerad.

Tills vi kom till dagis. "Men Sigrid, skulle inte du vara delfin?" frågar fröken det första hon gör när vi kommer innanför dörren. "Ja, hon ÄR en delfin" försvarar jag lillskruttan varpå fröken fortsätter: "Man behöver inte klä ut sig om man inte vill" men... "hon ÄR ju utklädd..." fortsatte jag. Jag lämnade dagis och hoppades att Sigrid fortsatte vara lika stolt över sin "delfindräkt" trots frökens oförståelse.

Misslyckad satte jag mig i bilen och for vidare till Birgits firande av FN-dagen. Istället för maskerad samlas alla skolor i byns enda park och sjunger fredssånger, lyssnar på fredsdikter och skickar blå ballonger med tankar om fred upp mot skyn. Så bra. Ingen prestationsångest hos någon förälder som valt den enkla maskeradutstyrseln, inga föräldrar med dåligt samvete som glömt att klä ut sitt barn trots att det var skrivet på ANSLAGSTAVLAN och inget barn som behövde skämmas för att ingen såg att det faktiskt var utklätt. I love the easy way! Kram och ha en fredlig FN-dag!
Publicerat: 2013-10-24
Oops, jag har syndat!!
 |
Jag måste erkänna. Jag har syndat. I måndags morse fanns det fortfarande några smaskiga morotskakor kvar från helgen. Ni vet sådana där lyckade skapelser med massa god filadelfiaost och kokos på toppen. Det är dumt att låta de mögla tänkte jag och tog en. Eftersom träningen rullar på så bra tänkte jag också att det kanske är dax att ändra strategi. Istället för att bara fika på helgerna kan jag nu fika lite lagom i veckans alla dagar. Sunt förnuft och allt det där.

Vips hade jag tagit en till morotskaka och en halv liten skål med chips. På en måndagsförmiddag. Dagen därpå fortsatte jag med att sno en kexchoklad och några fazer mint som Peter fått av något hotell. Det smakade dålig karaktär och gammalt. Men eftersom skadan redan var skedd tog jag en stor och god chokladruta med moccatopping till kaffet på kvällens föräldramöte.

När jag vaknade av att regnet slog mot rutan imorse förstod jag att jag inte är bättre än så här. Tyvärr måste jag köra hårt mot hårt och inte ge mig själv lillfingret. Då ryker hela godislagret på en och samma dag. Nu är ordningen återställd och jag har precis förbrukat dagens maxdos: Två mörka chokladbitar till kaffet på maten. Resten får vänta till helgen. Istället får jag trycka ner näsan i fruktkorgen som rymmer både ananas och granatäpple. Det har jag hört ska vara nyttigt. Kämpa kämpa.
Publicerat: 2013-10-23
Latoxen har framkallat löpbegär!
Hur går det för er med träningen? Själv försöker jag komplettera min jazzdans på torsdagar och min danceaerobics följt av 25-minuters muskelpass på söndagar med en springtur ute i det fria en gång i veckan. Jag är väldigt nöjd med variationen och det är så skönt att komma ut i den friska luften för ett pass som omväxling!

Jag är absolut ingen löpare. Jag har så många gånger försökt mig på att bli, men inte lyckats. För att jag är en person som gillar att njuta. Att springa har inte varit synonymt med att njuta för mig. Jag kan ha sprungit några hundra meter på sin höjd men när jag har tröttnat har jag övergått till gång. Inte för att jag inte har orkat, utan för att jag har tröttnat. Gång är mycket trevligare. Min konditionsbrist har med andra ord berott mer på den mentala biten än den fysiska.

Men efter sommaren bestämde jag mig för att tänja på gränserna. När jag ville sluta jogga bet jag mig i läppen och fortsatte. Ända in i mål. Och det funkade! Utanför husknuten går en grusväg rätt upp i skogen till en vändplan. Fram och tillbaka blir det sju kilometer, uppförsbacke bortåt och nedförsbacke hemåt. Alldeles lagom för mig! Än så länge klarar jag bara av att varva gång med jogg på bortvägen men joggar sedan hela hemvägen efter vändplanen. Turen på 60 minuter har minskat ner till 45 och den dagen då jag klarar av att jogga hela vägen borde tiden minskas ännu mer. Dessvärre knackar vintern på dörren och denna väg brukar vara oplogad när snön kommer så då gäller det att hitta på något annat. Men än så länge går det bra och jag ska försöka hålla i så länge det går!
Publicerat: 2013-10-22
Livsfarliga deodoranter
 |
Har varit helt besatt av min svettlukt i en vecka nu. Efter att jag skrev en artikel om en hudterapeut och hennes arbete har jag börjat fundera på hur skadligt det är med deodoranter som innehåller aluminium. Anledningen till att de allra flesta deodoranter innehåller aluminium är att ämnet tränger in i porerna och bildar en tjock gelé som blockerar svettkörtlarna. Förutom att det hindrar svettlukten att komma ut hindrar det även kroppens reningssystem från att avsöndra gifter och slagg via svettkörlarna. Vissa forskningar påstår att det kan leda till både Alzheimers och bröstcancer.

Jag vet så klart inte om detta är sant eller ej men tänkte att det kan vara värt ett försök, att byta bort min 100% luktfria Dove (som för övrigt har flest allergiframkallande parfymämnen enligt Ica Kurirens test) mot vad hudterapeuten rekommenderade, Eilas naturliga deodorant. Innehåller varken aluminium, parfym eller alkohol.

När man slutar täppa igen porerna med aluminium måste all skit ut, vilket uppenbarligen kan ta ett tag. Jag har nu provat den nya deon i närmare två veckor och tycker att jag luktar apa. Efter ett träningspass är det inte roligt att vara i min närhet men jag ska minsann ge det här en chans! Frågan är bara hur lång tid det måste ta innan alla gamla gifter har lämnat min kropp och om min svettlukt någonsin kommer att försvinna utan hjälp av aluminium. Är det någon av er som har testat?
Publicerat: 2013-10-21
Att njuta utan barn
I torsdags for Birgit hemifrån. Ikväll kommer hon hem igen. Så länge har hon aldrig varit borta förut medan jag själv har varit hemma. Mycket skum känsla, åtminstone i torsdags. Vad ska man göra med all tid? Renovera, homestyla eller bara slappa? Det kliade i hela kroppen utav tomhet. Kanske mest på grund av saknad. Men sedan har dagarna lunkat på och nu är det söndagseftermiddag och jag förvånas över hur fort tiden har gått. Helgen har varit bra och jag börjar tro att livet kanske inte blir så tokigt trots allt när dagen kommer där jag inte längre är livsnödvändig för mina barn. En tuff men skön insikt!

Ikväll börjar solsidan. SOM jag har längtat!!! Som tradition säger ska osten och kexen fram klockan åtta, barnen ska vara tysta på sina rum och ingen får säga ett knyst under programmets 30 minuter. För då ska jag och Peter NJUTA och skratta. Underbart. Ni tittar väl?
Publicerat: 2013-10-20
Evighetspyssel
 |
Jag vet att det blir mycket om söndagsskolan nu men eftersom den fortfarande är i uppstartsfasen upptar den mycket av min tid och mina tankar för tillfället. I veckan kom ett paket med ett flanellografsystem på posten. Detta har vi köpt in för att lättare kunna illustrera olika berättelser som vi pratar om. Materialet är av väldigt god filtkvalitet och i färgglada färger. Enda nackdelen är att alla 700 figurer ska klippas ut för hand. Så alla pysselsugna som lider av tristess är varmt välkomna hem till mig med sax i hand. Jag bjuder på kaffe och morotskaka! Perfekt lördagskväll va?
Publicerat: 2013-10-19
Med snöflingor i ögonfransarna
 |
Idag hade jag tänkt att publicera ett färgrikt höstinlägg men när jag drog undan gardinerna från fönstret imorse möttes mina ögon av ett krispigt vinterlandskap. Jag och Peter gick en uppfriskande morgonpromenad och upptäckte till min lycka att dammen var frusen. Snart är det dax att slipa skridskorna och glädjas åt härliga färder på frusna sjöar med varm choklad i termosen. Längtar så!

För fler vintriga bilder, klicka på bildspelet.
Publicerat: 2013-10-18
Bönesvar
Har letat och letat och letat efter både dansskor, aerobicsskor och den högra skon av ett par barnboots utan resultat i flera veckor, ja någon månad faktiskt. Jag har vridit och vänt ut och in och upp och ner på allt jag har att vända på. Kollat på alla tänkbara ställen. Och otänkbara ställen. Inget funnet. Ikväll är det dans igen. Tänkte att nu måste jag hitta skorna, annars får jag köpa nya och det är det sista jag vill. Som sista utväg slängde jag iväg en enkel bön till Han Däruppe där jag satt på köksgolvet med Sigrid. Snälla, visa mig vart skorna är! Gick ner i källaren och tittade i backarna en sista gång. Inlindade i vinterkläderna hittade jag dem! Allesammans. Till och med Peters kängor som också varit spårlöst försvunna. En ännu längre tid.

Tänk vad bra att alltid ha någon att fråga som har svaren! Men det tar ändå inte bort den frustrerande känslan att jag inte hittade skorna tidigare, trots att jag letat i JUST DEN backen så många gånger! Jaja, strunt samma. Nu har jag hittat skorna och jag kan med glädje dansa med stuts i benen denna gång. Tack gode Gud för hjälpen!
Publicerat: 2013-10-17
Kvinnlig list
Imorse drog jag på mig bootsen, Kenzajackan och min mysiga leopardmössa för att ta bilen till bilprovningen. Besiktningsdax. Erfarenheten har lärt oss att det är bäst att jag sköter den biten. Medan herr besiktningsman grundligt gick igenom allt från däck till bälten nämnde han att handbromsen har kärvat fast. (Var sitter den??) Det var ju tråkigt. Men när han väl var klar med genomgången och protokollet skrevs ut var papperet fullständigt blankt. Inte ett fel. 1-0 till mig.

Tidigare i somras lämnade jag in Birgits cykel till verkstan för att fixa en punka. Någon dag senare när jag skulle hämta cykeln och betala fick jag svaret: "tja, ge mig en hundring, det blir bra det" varpå jag tackade och gick hem. Förra veckan var det punka igen men nu var det Peter som skulle betala. Prislappen? Den landade på det dubbla den här gången! 2-0 till mig.

Jag kallar detta kvinnlig list. Eller mäns oförmåga att skilja på don och person, vilket jag i dessa fall ser som något positivt. (Det var män som jobbade på bilprovningen och verkstaden.) Ofta när jämställdhetsdebatten rullar igång diskuteras det om hur synd det är om alla kvinnor, men här har vi ett praktexempel på att det kan vara en fördel ibland. Så kom igen nu tjejer, ta över ansvaret när det gäller att serva bilen, besikta bilen, åka på soptippen och på andra ställen där du möts av män. Du kommer definitivt att få bra service till en billigare peng. Dessa tillfällen måste tas! Givetvis tackar jag alla gentlemän där ute som förgyller min dag var gång detta inträffar, det uppskattas mycket! :)
Publicerat: 2013-10-16
Med en lavskrika på skallen
 |
Vi är hos mina föräldrar på besök ett par dagar eftersom det är ledigt från skolan idag och imorgon. Igår var vi ut i den djupaste granskogen och tittade på Lavskrikor. De skulle tydligen vara väldigt tama sades det. När vi kom fram satt där två fågelskådare med mysig brasa och massa ost. Vi förstod snabbt varför. Just denna sortens ost var nämligen lavskrikornas favoritföda. Tjejerna tog varsin bit ost och lade på sina mössor. Vips kom fåglarna, satte sig på huvudena och snappade åt sig osten. Häftigt! Efter det plockade en av de två fågelskådarna fram en köpt pizza grandiosa och dukade fram till fåglarna. Jodå, den slank minsann ner den också! Detta blev en fin utflykt med överväldigade barn mitt i den urgamla granskogen. I like!

För fler häftiga bilder, klicka på bildspelet nedan!
Publicerat: 2013-10-14
Irriterande hockeytokar
 |
Att killar inte vill sjunga är en myt. Åk på hockeymatch så får du se! Vilken manskör! Det är inte på många ställen man får uppleva adrenalinfyllda gubbar som oavbrutet sjunger i två timmar, om man bortser från sportens värld. Visserligen är det ingen skönsång, men viljan är det inget fel på!

När jag kliver ur bilen på väg in på matchen trängs jag med ungar med napp, damer i high heels och gubbar med mage. Alla bär de stolt favoritlagets matchtröja. Vilket engagemang! Själv fattar jag inte vad som är grejen men köper att de har gjort det. Fattat alltså.

Men lite senare, när jag har funnit min plats och bänkat mig med familj och godis börjar jag tröttna på fanatiker. Bakom oss sitter ett äldre medelålderspar som skriker, gormar och svär så att femåringen inte får göra annat än att krampaktigt hålla för öronen från matchens början till slut. Saken blir inte bättre av att deras beteende inte bara tillhör dem, utan en stor del av de dryga sjutusen åskådarna. Crazy. Jag förstår inte vad som hände med den medelmåttiga lagomsvensson. Någonstans vid ombytet från sina vardagskläder till den välstrukna matchtröjan skedde en personlighetsförändring. För var annars ser man dessa hockeytokar med hat i blicken så fort som något blir orättvist? Inte på hemköp i alla fall. Och inte på jobbet. Och inte på dagis. Där är alla vänligt normalt tysta och o-hejiga. Det måste sitta i tröjan helt klart! Så fort den kommer på går det tydligen inte att säga annat än "Heja Leksand", "blåååvitblåååvitblåååvit" och liknande ramsor. Can´t get it. Med risk för att Peter stänger ner hela min blogg med omedelbar verkan ska jag understryka att detta gäller de skrikande och gormande typerna som lider brist på hänsyn och respekt. Inte övriga stöttande supportrar.

Att samma personer sedan tycker det är märkligt att troende ibland vill lyfta sin hand lite försiktigt mot himlen för att tacka Gud för att han har skapat hela universum borde egentligen påminna dem om hur de själva känner inför en match. Jag antar att det är lite samma sak. Att gå all in för det man kämpar för. Skillnaden är att ingen behöver få örvärk av det. Däremot vore det häftigt att se denna manskör i kyrkan, vilket drag det skulle bli! :)
Publicerat: 2013-10-13
Sköna kidz on tour!
 |
Minns ni barn och ungdomslägret jag var ledare på i somras? Där lärde jag och kidsen jag hade med mig känna ett härligt gäng från Värmland som igår bjöd in oss på "reunionkväll". Två fullpackade bilar drog då ner till dem för att delta i fångarna på fortet vilket var uppbyggt med olika stationer med kluriga uppgifter. Klarades dessa inte av blev det fängelse och svåra gåtor i tornet hos Fader Foura. Hela spelet gick ut på att samla bokstäver för att slutligen kunna bilda ett ord och första laget att klara av detta vann tävlingen. Avslutningsvis bjöds det på korv med bröd och chokladbollar innan hemfärd med glada barn. Att det skrattades från början till slut tar jag som ett högt betyg!

Eftersom utflykten var väldigt uppskattad är jag nu sjukt peppad till att starta upp en verksamhet här på orten som riktar sig till preteens. Säg att varannan fredagskväll köra olika aktiviteter i kyrkan där man träffas och har roligt tillsammans. Självklart ska varje träff avlutas med fika. Måste jobba vidare på min idé och omvandla min inspiration till handling... :)

Idag bär det av till Leksand på hockey. Inte för att det intresserar mig särskilt mycket men det blir förhoppningsvis en rolig familjeutflykt och DET är något jag är a BIG fan of! Dessutom har jag hört ryktas om att det finns gott fika att köpa i pausen. Ha en skön lördag allesammans så hörs vi!
Publicerat: 2013-10-12
Min kväll med Marcus Birro
 |
Ikväll har jag varit på föreläsning med Marcus Birro. Mycket intressant! Han talade om sitt liv, från arbetslös alkoholist till framgångsrik skribent. Tänk att han för endast åtta år sedan började varje dag med ett stort glas Baileys för att sedan fortsätta dagen berusad fram till läggning. Alla räkningar han fick lades oöppnade i en kartong i en garderob vilket resulterade i skulder på hundratusentals kronor hos Kronofogden. Idag lever han ett respektfullt liv med fin familj: fru och två barn och har en framgångsrik karriär.

Det som överraskade mig en del var hans självironi och enorma ödmjukhet. Den sidan hos honom var ny för mig. Vi som åhörare fick oss många goda skratt! Det var en fröjd att lyssna! Avslutningsvis bjöd han på några viktiga budskap som att våga stå upp för sina åsikter, vara sann och äkta. Bra va!?

På hemvägen genom de djupa dalaskogarna lyssnade jag på Edward John och Carolas fantastiska låt medan stjärnorna lyste starkare än någonsin. Till slut var jag tvungen att stanna bilen på höjderna för att njuta av den vackra himlen. Ett riktigt holy moment! Låten kan du lyssna på här
Publicerat: 2013-10-10
Två veckor av utmaning
 |
Idag är det två veckor sedan jag drog igång UTMANINGEN där jag utmanade mig själv att vara en hurtis i juni 2014. Jag uppmuntrade även dig som läsare att haka på utmaningen genom att sätta upp ett personligt mål för nästa sommar och jobba aktivt för det redan nu. Någon ville äta ekologiskt, någon ville ha balans i livet med mera. Vad målet är, är högst personligt.

Jag måste säga att det har gått långt över förväntan vilket gör att jag fortfarande tror på att jag kommer att fixa det här! Latgrisen KAN bli en hurtbulle! Jag har tränat 2-3 gånger i veckan och klarat mig någorlunda från godis och fika i veckorna. När vi har fått besök har jag bjudit på te och mackor eller fruktsallad för att komma undan den mumsiga kladdkakan som jag egentligen har velat bjuda på.

Eftersom jag får gå lös på helgerna vräkte jag i mig bullar, chips och godis för att "passa på" men innan första helgen var slut insåg jag att det inte låg särskilt mycket njutning i det. Andra helgen tyckte jag inte att fikat smakade lika gott som det brukar göra och bestämde mig för att äta lite mer kontrollerat och ta det godaste och strunta i den torra bullen som ligger framdukad. Jag vill även satsa lite mer på lyxig choklad istället för att köpa en stor påse lösgodis och trycka i mig. Jag är övertygad att det slinker ner mindre om det är godare OCH dyrare. Det blir lite mer som att äta med andakt.

Igår förvånades jag över hur mina favoritjeans satt. Jag har alltid knäppt upp översta knappen så fort jag kommit innanför dörren för att de spänner i midjan. Igår fick jag istället spänna skärpet ett extra hål för att byxorna skulle sitta snyggt. Utöver det är jag en piggare person med mer energi. Livet är redan roligare och jag vill göra massor! Allt detta bara genom att träna normalt och att äta mat istället för att fika. Wow, jag är helt överväldigad! Hur går det för dig, berätta, för jag är väldigt nyfiken! :)
Publicerat: 2013-10-09
Bloggskolan
Jag har precis avslutat en nätkurs som heter Bloggskolan, skriven av Clara Lidström, Annakarin Nyberg och Frida Ramstedt. Den riktar sig både till nybörjaren och till den som hållit på lite längre men som vill göra det mesta möjliga av sin blogg. Det bjöds på handfasta tips om hur man får fler läsare, att skriva intressanta inlägg och vikten av att ta bra bilder. Jag fick många bra tips och idéer men däremot saknar jag tyngd i läsningen, det skrapades mycket på ytan vilket gjorde att jag hade fler frågor när kursen var klar än vad jag hade innan jag började. Därför ser jag nu med glädje fram emot en uppföljare!
Publicerat: 2013-10-08
Det här med barnuppfostran...
Jag får ofta höra att mina tjejer är sååå lika. Jag står fortfarande lika oförstående med frågetecknet i hand när jag hör kommentarer som dessa trots att det är den 1000 personen som påstår. För mig går det inte ihop. Jag förstår att de syftar på utseendet men eftersom deras karaktärer lyser starkare än solen, bleknar utsidan bort. Birgit är den lugna tänkaren alias "tjuren Ferdinand" som njuter av livet och tar det mesta med en klackspark. Den enkla. Sen har jag nummer två, min energizer som far runt som en tornado. Hon tar väldigt mycket energi men hon ger även otroligt mycket energi. Dessutom finns det ingen som kan få mig att kikna av skratt så mycket som hon kan. Med Sigrid är livet aldrig tråkigt!

Idag skjutsade jag henne och hennes vän till Kyrkans Barntimmar. När vi kom fram visade det sig att ordinarie barnledare var sjuk och ersattes istället av självaste kyrkoherden. För de allra flesta är detta inget problem men min lilla är starkt rutinberoende och det här var en händelse som var mer än hon mäktade med. Jag förstod direkt att jag var tvungen att följa med in för att skapa en liten trygghetskänsla för henne. När hon efter cirka 45 minuter var till synes varm i kläderna kände jag att det var dags för mig att dra mig tillbaka och åka hem för att göra mitt. Givetvis var vi inte överens om den saken och när jag såg hur hela hennes kropp drabbades av fullsändig panik insåg jag att det inte gick att lämna. Själv hade jag inte möjligheten att stanna kvar i ytterligare en timme så efter mycket pushande, peppande och med diverse olika lockelser gav jag upp och mycket irriterad tog jag med henne hem.

Nu i efterhand kan jag känna mig som en idiot som försöker tvinga henne att vara kvar trots att hela hon lyser av osäkerhet inför en oväntad situation och jag VET ju hur väl hon behöver dessa rutiner. Varför ens envisas med att hon ska vara kvar bara "för att"? Nästa gång är favvoledaren där och problemet är borta. Samtidigt vill jag få henne att förstå att allt inte går att planera. Oförutsedda händelser är ju en del av livet. Förhoppningsvis är detta en tillfällig utvecklingsfas som är bortglömd om några månader eller något år, men det tar inte bort den kluvenhet jag idag känner när jag hamnar i dessa situationer. Omfamna eller pusha, det är den ständiga frågan i mitt huvud just nu!
Publicerat: 2013-10-07
Utflykt till Njupeskär
 |
En skön helg börjar närma sig sitt slut. Vi har haft besök av Johan och Emelie hela helgen och igår var vi på utflykt till Njupeskär, Sveriges högsta vattenfall. Turen landade på en sju kilometer lång vandring bland storslagen natur och vackra höstfärger. Picknicken bestod av kallskuret, potatissallad och givetvis massa kaffe och choklad. Mums! Höstvandring med gott fika och goda vänner är svårslaget! Nu blir det en tripp till gymmet för att komma igång inför kommande vecka med välfyllt schema och fortsatt arbete med UTMANINGEN!

Som ni förhoppningsvis ser bjuder jag på bildspel både i detta inlägg och i förra. Snälla, berätta för mig vad ni tycker! Var det svårt att förstå att man ska trycka på det för att få se fler bilder eller tycker ni det är bra? Jag kan förstå om det känns lite pillrigt att behöva klicka ett extra klick för att få upp bilderna. Testar mig fram med vad som känns bäst. Låt mig veta så att det blir så bra som möjligt för dig!
Publicerat: 2013-10-06
Fotosession i höstskogen
 |
Vilken underbar höst vi har! Idag passade jag och Sigrid på att ta en mysig promenad i skogen där vi pratade om livets stora frågor, tittade på höga träd och letade efter fina stenar. En guldstund på tu man hand fylld med mycket glädje!
Publicerat: 2013-10-04
Stör inte, mamma leker!
 |
Mitt på blanka dan satt jag ensam på golvet med de här sakerna i vardagsrummet. Inte kunde Peter veta att jag förberedde inför söndagsskolans skapelselektion när han kom in i rummet och trodde att det hade slagit runt, på allvar. Själv ser jag det hur tydligt som helst: Hav och land, blommor och träd (flugsvamp), sol (ficklampa) och stjärnor, fåglar och fiskar och sist alla djuren. Klockrent eller hur!?


Publicerat: 2013-10-03
Vardag de luxe
 |
Idag bar det åter av till lasarettet med stora tjejen och hennes astma (önskar jag hade kunnat dumpa den sistnämnda längs vägen och aldrig mer höra talas om den igen). För första gången sedan vi började åka dit för två år sedan var utandningskurvorna bra, vilket var överraskande positivt. Fram tills idag har hon behövt ta starkare medicin efter varje besök men äntligen var läkaren nöjd. Dessutom dröjer det ett helt år innan vi ses igen. Yay!

Eftersom det är sju krokiga mil till lasarettet passade vi på att fånga tillfället medan vi ändå var i farten. Efter läkarbesöket festade vi loss på fiket följt av lite kontrollerad men välbehövd shopping. Jag har lyckats räkna ut att om allt går enligt planerna kommer jag att ha avklarat fyra fyspass innan veckan är slut vilket gjorde att jag kunde köpa en nougatruta med gott samvete. Tyvärr var den gammal och inte det minsta njutbar så jag hade lika gärna kunna skippa den och njutit av min goda karaktär istället... Men dit har jag tydligen en bit kvar!
 |
Publicerat: 2013-10-02
Klart att tjejer vill vara snygga!
 |
Häromdan damp det ner reklam för "GIRL:IT" i postlådan. Det är en bokklubb som riktar sig till småtjejer som precis har börjat läsa själva. Förutom böcker får man även varje månad en tidning, "coola prylar som du bara måste ha" (enligt dem själva) och spännande överraskningar. För min "big girl" ser det otroligt lockande ut med rosaglansiga papper, bilder på lyckliga tjejer och premier som sminkväska, tjejspel, väska, vantar, "rolig bok för tjejer" med mera. Vem kan motstå?

Jo jag! För när jag börjar titta lite närmare läser jag saker som "Med den här fina makeup-väskan i stilig design har du ALLT du behöver till vardag och fest" och "läs om Ellie som ska börja på ny skola och fruktar att hennes bästa kompis ska börja tycka att hon inte är det minsta kul längre och hitta en ny BFF". I spelet "helsnurrigt" får man välja mellan pest eller kolera: 1. Ha fula kläder eller ful frisyr? 2. Vara utan telefon eller utan dator? 3. Ha en snygg men självisk pojkvän eller en pojkvän som är snäll men inte ser bra ut? Och så vidare.

För det första: Min tjej är en naturligt vacker 8-åring, så nej hon behöver inte 2 lipgloss, 8 ögonskuggor, 2 nagellack, 2 eyeliner, 1 rouge, 1 puder, 2 krämögonskuggor, 1 täckstift (vad finns att täcka!!!???), 1 maskara och sex applikatorer för att bli fin. Hon, liksom alla andra småtjejer (och stora med för den delen) ska veta att det är insidan som räknas och hur förstärker vi det genom att servera ytlighetsprodukter på ett guldfat? För det andra vill jag inte lära min dotter att man måste ha en bästis. När vi föräldrar slappnar av en smula är jag helt övertygad om att barnen fixar det på egen hand. Tänk vad härligt att vara ett stort omhändertagande tjejgäng istället för att "äga" en person/bästis. Och för det tredje: Jag kan inte klaga på att jag har en fjortis om några år om jag själv skapar en. Snälla, sluta göda vår utseendefixerande värld!

Min önskan är att alla tjejer ska veta att de är värdefulla, att de är unika och att de duger som de är. På riktigt. Om någon kan tipsa om en tidning eller bokklubb med den värdegrunden tar jag tacksamt emot tips. Det vill jag att mina döttrar ska läsa!
Publicerat: 2013-10-01
Extra
extraright