KniktElins årskrönika
Så var det dags för årets sammanfattning. När jag bläddrar tillbaka ett år i tiden och läser om mina tankar inför 2014 måste jag väl säga att det har gått över förväntan. Jag skrev då: "Efter att snabbt räkna på mina fingrar är mitt enda hopp med 2014 att jag ska klara mig igenom hela året utan att bli utbränd". Och ja, jag har varit trött och det har varit mycket på men jag är inte utbränd och jag mår ganska bra. :) Så till det som har uträttats:
karriär
 |
Jag plockade ner hatten från hyllan som samlat damm i några år och började på bank igen. Med en tillsvidareanställning i botten har jag en trygg och säker grund att stå på och genom att jobba deltid har jag tid över till annat som betyder mycket för mig. Till jobbet krävdes en licensiering för att få jobba som privatrådgivare och jag kastade mig snabbt in i böckerna och var färdigutbildad innan sommaren började.
renovering
Det blev endast ett renoveringsprojekt i år och det visade sig snabbt att det räckte, både ekonomiskt och tidsmässigt. Köksrenoveringen. I början av året gick all tid åt till att planera, drömma och beställa grejer. I början av juni satte arbetet igång för att bli en långdragen historia som drog ut på tiden. Någon gång i höstas började köket ta form och det saknas fortfarande lite småpill som något handtag, en tröskel och en kökslucka. Därför har jag inte lagt upp några efter-bilder än, då vi inte riktigt är där än. -Även om det är väldigt, väldigt nära. Men det är klart, en köksrenovering drar med sig lite mer. Vi passade samtidigt på att slipa halltrappan och golvet i vardagsrummet och lägga nytt golv i hallen och köket för en enhetlig look. Så vi höll oss inte helt till köket, även fast det hänger ihop.
tro
Barnverksamheten i kyrkan utökades i våras med att jag och några vänner drog igång "Fredax" för mellanstadiebarn. Vi träffas varannan fredagskväll och hittar på roliga saker tillsammans med allt från pysselkvällar till skogsutflykter och läger. Fokus ligger på att skapa ett alternativ till "att hänga på byn" och att skapa en härlig gemenskap där alla ska trivas och känna sig välkomna och sedda. Vi har även fortsatt med söndagsskolan som vi startade upp förra året och utvecklat den och kommit in i fasta rutiner och hittat en form som passar. Det är så spännande att bygga upp dessa saker helt från grunden och formen ger sig med tiden, ju mer bekväma i kläderna vi blir.
familj
 |
Mitt bland jobb, renovering, läxor och vardag ska man lägga tid på det allra mest dyrbara man har -familjen. Då året har varit ett hundår med många tunga bitar har vi försökt hitta små guldkorn tillsammans som gör att man orkar ta sig igenom tuffa perioder. Små dagsutflykter som betyder så mycket. Jag är så glad att vi har vårt friluftsintresse gemensamt och alltid tillsammans med en fikaryggsäck! Oavsett om det är i skidbacken, på skoterturen, i båten eller i svampskogen. Var man sur och trött innan man kom ut så kommer man alltid hem pigg och glad. Om det beror på miljöombytet, den friska luften eller den goda chokladbiten i ryggan ska jag låta vara osagt. Det enda jag vet säkert är att det är ett recept som fungerar, år efter år! Tack vare dessa stunder tar man sig igenom de tuffaste perioderna i livet!
Publicerat: 2014-12-30
Julafton i bilder
Sent omsider kommer bilderna från min julafton. I år hade vi en härlig och väldigt lugn jul. Dagen var underbar från början till slut och alla njöt till fullo. Numera har det gått och blivit tradition att börja dagen med att gå genom skogen och äta grötfrukost hemma hos svärföräldrarna och så även i år. Årets julafton var så bländande vacker med svala solstrålar som knappt nådde över horisonten och kalla minusgrader som bet i kinderna.
Efter en traditionell frukost med tomtegröt och skinkmacka kröp vi upp i soffan och myste lite, jag och min lilla myskråka innan det var dags att gå hem för att förbereda tills gästerna skulle komma.
I väntan på Kalle Anka, julmaten och paketöppningen målades det i böckerna som tomten så snällt lagt under täcket i fotändan av barnens sängar. Det är en bra gubbe det där!
Äntligen var det dags för mat! Lax och sill och annat gott.
Innan paketutdelningen läste Birgit julevangeliet ur en barnbibel, så att alla förstod vad som stod. Detta är en tradition som levt vidare i flera generationer. Jag kan än idag minnas tydligt när jag var fyra år och min morfar läste julevangeliet för hela släkten innan det var dags att dela ut klapparna. Det lästes ur en gammal bibelöversättning och jag förstod inte mycket av vad som stod men jag minns att det var en helig stund och den har fått en speciell plats i mitt minne. Det var en fin stund på julaftonen där vi alla ägnade en tanke till varför vi faktiskt firar jul. Och jag är så glad att traditionen förs vidare till mina barn.

Efter att högläsningen var klar bröt ett enda stort, härligt julklappskaos ut och vi var sysselsatta för resten av kvällen med att dela ut klappar, gissa på rim, njuta av barnens glädje och suga på våra egna klappar. Efter det var orken slut och den minsta somnade snabbt och nöjt medan vi andra avrundade dagen med en kopp kaffe i godan ro. Vilken härlig dag, så full av glädje, gemenskap och kärlek!
Publicerat: 2014-12-29
Granen
I år var barnen tydliga med att de ville ha en enkel och stilren gran, vilket för mig är ett tydligt tecken på att de inte är så små längre. De brukar alltid klä granen och det är så roligt att se hur den förändras för varje år, i takt med att barnen blir större och sinnet för detaljer utvecklas. Under sina första år placerades ALLT pynt på en och samma gren, lågt placerat för att några år senare täcka granen med allt pynt som hittades i de djupa lådorna så att det knappt gick att skymta de gröna barren.

Men i år blev det annorlunda. I år kläddes granen sparsamt med några få utvalda pynt som röda och silverfärgade kulor, dalahästar, porslinsänglar och stjärnor. Och några hembakade pepparkakor som jag fått av en vän i julgåva. Inte ens glittret fick hänga med. Men jag älskar den! Det är precis så här en gran som är huggen i dalaskogen ska vara: enkel, avskalad och alldeles, alldeles underbar!
Publicerat: 2014-12-27
Så fixar jag julfriden: Steg för steg
 |
Det där med julefrid i juletid låter ju som allt annat än möjligt. Klyschigt, präktigt och ouppnåeligt. Eller? Jag är övertygad om att vi aktivt kan välja bort stressen till förmån för en lugnare jul. Men hur gör man? Här kommer mina personliga knep för att lyckas njuta av julen -från första advent och ända fram till tjugondedag knut:
 |
1. Sänk Ribban. Tänk efter först. Vad är viktigt för mig? Vad är viktigt för familjen? Handen på hjärtat, är det egentligen någon som tycker om pepparkakor och lussebullar i familjen? Om inte, varför ägna en hel dag till att baka detta? Älskar vi smakerna så mycket så att det behövs göras storbak? Det kanske räcker gott med att köpa en liten påse på fiket och duka lite mysigt med tända ljus och stämningsfull julmusik. Julgardiner, är det ett nödvändigt ont eller längtar du efter att äntligen få sätta klorna i symaskinen för att sedan hänga upp de vackra, nystrukna, röda julgardinerna? Personligen tycker jag det är urbota trist att byta gardiner, så varför ska jag ens tänka tanken?
 |
2. Ta hjälp. Var inte rädd eller för stolt för att be om hjälp. Firar ni med flera, låt varje person bidra med sin "specialité". Då blir julbordet roligare att äta och bördan lättare att bära. Det är en viss skillnad på att fixa hela julbordet själv mot att endast fixa sina favoriträtter. Istället för att slita sig gråhårig för att hinna med alla rätter tycker jag det är roligare att lägga lite extra krut på att göra "min" grej extra bra. (I mitt fall hemgjorda chokladpraliner). På så vis slipper jag våndas för att inte hinna klart med allt i tid och "fixet" blir något som jag istället med glädje ser fram emot.
 |
3. Tänk dofter. Om vi nu har tagit bort storbak, julgardiner och storstädningen hur ska vi då lyckas få till någon julstämning? Här är dofterna svaret! Ett måste för mig är julens väldoftande hyacinter. Utan hyacinter -ingen jul. Jag satsar också på att dekorera apelsiner med kryddnejlikor. Det är ett enkelt och mysigt pyssel som barnen uppskattar mycket och tar minimalt med tid. Dessutom doftar det underbart! Pricken över i:et för en doftande jul är en äkta gran. När jag har skaffat dessa tre ting: hyacinter, apelsiner med kryddnejlikor och en äkta skogsgran -då är julstämningen komplett. Och jag har inte stressat ett endaste dugg!
 |
Listan kan så klart göras längre. Men det viktigaste för mig är inställningen. Vad handlar julen egentligen om? Är det att ha ett välstädat hem med frysen full av hembakat bröd eller är det att faktiskt stanna upp ett tag och njuta av en lugn och stillsam del av året tillsammans med nära och kära? Jag vet vad jag tycker. Och därför bryr jag mig inte om resten. Så länge familjen har det bra och barnen är glada så är jag glad. En sak har jag lärt mig -det handlar mindre om måsten och mer om tid. Julen ska vara den tid på året då jag har tid att sitta med barnen, knäcka nötter och läsa en bok. Allt annat kommer i andra hand. Och kan jag, så kan du! Lycka till!
Publicerat: 2014-12-18
Välbehag
Äntligen är alla julavslutningar avslutade, luciafiranden avklarade, dansföreställningar uppvisade, födelsedagsbarnet färdigfirat, huset färdigstädat, julbord intagna, sista läxan inlämnad, granen huggen och alla familjens aktiviteter har tagit slut för i år.

Pust.

Nu börjar julen för mig. Min jul ska vara lugn och behaglig. Har ni sett Åhlensreklamen? "Julen handlar om att göra så lite som möjligt så länge som möjligt." Det har jag tagit fasta på. Därför tar jag nu kväll och dyker ner i min spännande bok medan hyacinterna får sprida en härlig doft av välbehag. Det är julefrid för mig.
Publicerat: 2014-12-15
Dräktklädd lucia i folklig viston
När jag låg på BB för 10 år sedan med en tredagars bebis i min famn hade jag bänkat mig framför TVn i samlingsrummet för att få lite tradition, jag skulle se på årets luciatåg. Döm om min förvåning när det istället för vitklädda tjejer med glitter runt midjan kom in ett dräktklätt luciatåg i rutan som stämde upp i folklig viston! Det här var inte alls vad jag hade tänkt mig och tänkte att det här är ju inte vår tradition!

Idag vet jag bättre. Idag vet jag att under mitten av 1800-talet vandrade luciatåg från gård till gård i min bygd. Hade de vita linnen? Nej. Lucia var klädd som brud med ljus i håret, slöja och bygdedräkt. Tärnorna var klädda som brudpigor, även de iklädda dräkter men med glittrande lad om huvudet. De spelade, sjöng och bjöd på lussebullar bakade som solkors. Så småningom blev kläderna omoderna, den vita lucian tog över med hjälp av nykterhetsrörelsen och visorna ändrade karaktär och blev mer stillsamma och värdiga.

En person som har tagit vara på våra gamla traditioner är min gode vän Täpp Lars, designer och kulturarbetare, som har gått och gjort ett historiskt skådespel av det forna luciatåget. Det är tack vare honom jag fick min första kontakt med det traditionella luciatåget via samlingsrummet på BB och det är tack vare honom som jag fick äran att vara lucia och sjunga med i årets ensemble hemma i hans vackra boning. Här bjuder jag på två låtar som vi spelade in för några dagar sedan iklädda Lars egentillverkade bygdedräkter. Om du vill veta mer om honom kan du kika in här. Nu kvarstår att önska dig en trevlig luciadag!
Publicerat: 2014-12-12
Varför gjorde jag inte abort?
För exakt 10 år sedan fick jag erfara vad födslovåndor är för något. På riktigt. Där låg jag på sjukhussängen, svettig, trött, hungrig och utmattad sedan lång tid tillbaka utan att veta om jag skulle överleva dagen. Samma år hade jag hunnit fylla 20 och hade hastigt och lustigt blivit gravid med min nyfunna kärlek. Ingenting var tillrättalagt. Eller planerat. Två månader tidigare hade vi flyttat ihop i en liten lägenhet för att hinna bo tillsammans innan barnet kom och i samma veva hade pojkvännen fått sitt första jobb. Men ovissheten var stor. Skulle förhållandet hålla? Hur blir det med utbildning? Jobb? Barnet? Vill jag ha barnet? Vill han ha barnet? Alla dessa tankar trängdes i min skalle samtidigt som värken av att föda var obeskrivlig.

Någon talar om att smärtan av att föda barn är lika stark som att få 20 ben brutna samtidigt. Men det fysiska var ingenting mot hur jobbigt det psykiska var. Jag visste ingenting. Och jag visste inte om jag gjort rätt som valt att behålla barnet när allt var emot oss. Kuratorn kunde inte för sitt liv förstå hur jag kunde säga nej till abort. Det enda hon kunde var att lista socialbidrag och bostadsbidrag och kasta det i ansiktet på mig. Det enda jag visste var att jag gjorde vad mitt hjärta sa till mig att göra. Och att innan dagen var slut skulle mitt liv ha förändrats till att aldrig mer bli som det tidigare har varit.

Med sugklocka kom hon ut till slut, vårt lilla mirakel -blodig och blå med navelsträngen hårt virad runt halsen. Från första sekund jag såg henne släppte all ångest och jag fick omedelbart bekräftat att jag hade valt rätt. Livet. Glädjen var fullkomlig. Ingen skulle någonsin få ta ifrån mig min älskade unge! Sedan dess har allt löst sig på ett gudomligt sätt: Jobb, bostad, giftermål, äventyr och allt annat jag hade drömt om. Jag valde livet och det har jag fått leva! Inte som jag tidigare hade trott utan snarare mer spännande. Tack Birgit för att du kom till oss och gav våra liv en helt ny dimension och grattis på 10-årsdagen, universums finaste nobelpris!
Publicerat: 2014-12-10
Krispigt vitt
När jag vaknade upp i lördags morse var det slut med mig. Trött och sliten efter jobb, renovering, kalasfix till den blivande 10-åringen, julpyntande och alla avslutningar som hör till denna del av året, vare sig man vill eller inte. Men då kom min andra hälft med det enastående förslaget att vi borde åka ut i skogen för att grilla korv och se om sjön hade frusit på. Motvilligt och stressad med bankande huvudvärk gick jag med på att packa i skridskor och ungar i bilen och så for vi.

Det var det bästa som hänt på länge. Sjön var frusen, solen lyste med sina svala, vackra strålar och jag blev piggare för varje andetag som fyllde mina lungor med frostig, krispig vinterluft. Skridskorna åkte på och jag njöt av att få glida fram på isen som förvisso var täckt av ett tunt lager med snö -men snön virvlade lätt bort till förmån för de vassa skenorna. Nöjd och glad avslutades turen med grillad korv, varm oboy och en sprakande eld. Tänk vad lite frisk luft och vacker natur kan göra för välmåendet!
Publicerat: 2014-12-08
Extra
extraright