En Gud som bryr sig om
När dotterns vantar hade varit spårlöst försvunna under en tid och vi hade letat så gott som överallt fanns det till slut bara ett ställe kvar att leta på. Vi hade letat i lådan, i väskan, på skolan och hemma utan resultat. Det enda vi kunde lista ut var att de hade glömts av på bussen. Så en eftermiddag svänger jag oplanerat in med bilen till bussgods och kör en vild chansning. Kanske finns de där. Jag letar igenom lådan för kvarglömda saker men hittar ingenting.

Men när jag just konstaterat att de är borta kommer en busschaufför in till mig med ett par svarta handskar, som har hål på precis rätt ställe. Det var dom. Det lustiga ligger i att de låg i en buss som inte tillhörde den kommun vi bor i, utan en grannkommun. Anledningen till att bussen stannat till en liten stund utanför bussgods var endast för att chauffören skulle få en rökpaus innan han drog vidare till nästa by. Hade vi inte varit där i just den stunden hade vantarna åkt vidare för att läggas ur i grannkommunens låda för kvarglömda saker. Att just den bussen var på bussgods precis när jag chansartat svängt in för att leta efter just de vantarna kallar jag för något annat än slump. För mig är det Guds kärleksfulla omsorg som ligger bakom. Han som ser det lilla och betydelsefulla i vardagen. Tack för hjälpen!
Publicerat: 2014-02-26
Sista skidturen för i år?
Slängde på mig skidorna och drog ut i spåret efter jobbet idag. 8 km stakning blev det innan mörkret föll. Tyvärr har värmen gjort sitt så skidföret var inte det bästa. Visserligen fantastiskt glid men minimala och isiga spår. Och ja, jag stod på rumpan i kurvan i slutet av den branta nerförsbacken. Jag vill inte tro att det var sista åket för den här vintern (jag hann ju knappt komma igång), men kommer det ingen mer snö så blir det nog inte mycket mer än så här för min del. Nu blir det pizza och slökväll, sista barnlediga kvällen för den här gången. Trevlig afton!
Publicerat: 2014-02-25
När barnen har sportlov, har jag barnlov
Barnen firar sitt sportlov med sin mormor och morfar i grannkommunen i några dagar. Själv jobbar jag, och Peter jobbar hemifrån denna vecka. Det betyder med andra ord att vi är helt barnlediga så här mitt i veckan. Jättekonstigt! Vi har faktiskt aldrig någonsin upplevt detta tidigare -att komma hem från jobbet båda två utan några barn att ta hänsyn till. Ja, om man räknar bort de två sista månaderna av min första graviditet då vi flyttade ihop förstås. Fast då jobbade han dag och jag kvällar och helger på ungdomsgården och dessutom hade vi fullt upp med att komma in i lägenheten och bona inför bebis nedkomst så jag tycker inte riktigt att det räknas. Att kunna se en film, ta en promenad och handla på tu man hand. Det är vardagslyx!
Publicerat: 2014-02-24
Blommor och tårta
En av de bästa sakerna med att ha ett vanligt dagtidsarbete är att fredagskänslan har hittat tillbaka. Att kunna logga ut, stänga av datorn, hämta barnen och sedan veta att man är ledig en hel helg går inte av för hackor! När jag kom hem från jobbet fick jag dessutom njuta av både blommor och tårta. Blommorna kom från Peter för att gratulera mig till mitt nya jobb och tårtan kom svärmor med för att fira att vi har fått en ny prinsessa. Visst är det spännande att frilansa, men just nu känns det väldigt bra att ha fasta arbetstider som gör det möjligt att kunna njuta av att helg är helg och inte ytterligare två dagar att planera in jobb på.
Publicerat: 2014-02-22
Att finna balansen när livet snurrar på
Bara för att jag har tagit mig en anställning har jag inte lagt ambitionen med att leva i balans på hyllan, nej tvärtom! Nu känns det mer aktuellt och viktigare än någonsin att bevara lugnet som jag hittat. För att inte trilla tillbaka i fållan kommer jag att jobba deltid. Arbetet ligger endast ett stenkast bort vilket gör att jag kan ta cykeln till jobbet och tjänar redan där över 90 minuter per dag som jag tidigare åkte bort. Pendlingen åt upp både min tid och stora delar av min lön. Barnen är större den här gången och klarar av att ta hand om sig själva på ett helt annat sätt än tidigare. Här hemma har vi kommit en god bit på väg vad gäller renovering och det är inte panik med något. Jag är glad för allt vi har hunnit med att göra och det som ligger framför oss är mer av estetiska än nödvändiga anledningar. Därför kan vi ta oss an hemmaprojekt när vi har lust, tid, ork och råd. I vår kommer jag att prioritera jobbet och familjen först. Allt annat kommer sen. Och det känns så skönt att tillåta mig själv att vara nöjd med det.

Hittills känns jobbet riktigt, riktigt bra och jag är så glad över denna möjlighet! Jag hade på allvar glömt hur givande det är att gå till en arbetsplats. Aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle komma tillbaka till bankvärlden och nu trivs jag bättre än någonsin. Att få jobba tillsammans med härliga kollegor, möta intressanta kunder och känna att man utvecklas på flera plan gör gott för själen. Livet är allt bra spännande att leva, man vet aldrig vad som väntar!
Publicerat: 2014-02-19
Den urtråkiga men effektiva plankan
Förra veckan körde jag 1,5 timmes jazzdans ena dagen och en timmes dansmix följt av en timmes afrodance en annan dag. Att hitta bra konditionspass har jag inget större bekymmer med, värre är det med styrkan! I höstas började jag med plankutmaningen där målet var att kunna stå i plankan i fem minuter efter endast en månads träning. Det funkade till upp mot tre minuter, sedan tröttnade jag. Jag märkte att när två minuter hade gått började jag pendla med hela kroppen och hänga med ryggen. Det kändes dumt att slarva med övningen bara för att hålla tiden. Sedan dess har plankan vilat, men nu är det på tiden att ta upp den igen. Den här gången ska jag testa att stå två minuter om dagen, varken mer eller mindre. Det måste vara bättre att sätta ett enkelt mål som går att genomföra dag efter dag och inte jobba mot ett nästintill ouppnåeligt mål på 30 dagar. För vad händer sen? Antagligen är man så less på plankan så att det slutar där. Jag vill tänka långsiktigt. Skulle jag mot förmodan märka att jag orkar stå längre än så utan att tumma på hållningen och utan att börja slarva, ja då får jag väl utöka tiden då i så fall! Anledningen till att jag börjar med just plankan är att försöka fixa till min usla hållning och hitta bålstabiliteten. Det är varken kul, bra eller snyggt att se ut som en kroknande banan. Inte särskilt skönt heller, för den delen!
Publicerat: 2014-02-18
Nu lägger jag journalistiken på hyllan!
I höstas började jag känna att det här med att skriva artiklar är som vilket jobb som helst. Jag skriver det jag blir ombedd att skriva med den vinkeln som chefredaktören vill ha. Något större utrymme för freestylande finns egentligen inte. Ska man arbeta heltid med detta krävs det dessutom väldigt mycket engagemang oavsett humör och ork. Jag ska ständigt vara kreativ och komma på spännande material och vinklingar, pitcha mina idéer med chefredaktörer, sälja in mig själv, fakturera och dessutom tänka på att dra in så pass med pengar för att kunna både plocka ut lön, ha semester och pensionsspara. Fördelen är att jag kan styra mina arbetstider och jobba hemifrån. Nackdelen är att jag aldrig riktigt känner mig ledig för att jag alltid kan sätta mig med jobbet, om det så är en lördagskväll eller nyårsafton.

Visst kan jag greja det, men jag insåg att det inte är här mitt hjärta klappar som mest. Det jag vill med mitt skrivande är att påverka och beröra vilket bloggen är ett utmärkt forum för! Ju mer jag bloggade, desto enformigare blev det att skriva artiklar. Artiklarna fortsatte jag med för att få in mina slantar. Samtidigt som jag började tänka i dessa banor blev jag allt mer pressad och till slut försvann mitt skrivflow och alla bokstäver suddades samman. Jag kunde inte läsa sammanhanget i mina texter och jagandet på en rimlig lön tog död på min stora passion. Det enda jag ville var att få skriva personliga texter, rakt från mitt hjärta!

Exakt i det läget ringer en bankchef oväntat upp mig och frågar om jag är intresserad av att plocka ner hatten från hyllan och damma av bankkarriären. Vid första tanken såg jag det som ett bakåtsteg och gladdes inte alls åt att återta finansvärlden. Men efter några dagars aktivt funderande förstod jag att det faktiskt är en möjlighet som gör att jag kan återfå den frihet jag på slutet saknat i mitt skrivande. Jag kan nu gå till jobbet, göra mitt bästa, plocka ihop klockan tre, vara den närvarande mamma jag vill vara och sedan blogga av hjärtans lust -utan krav på att dra in tillräckligt många kulor. Jag är övertygad om att det beslutet kommer att ge min passion en nytändning. Förhoppningsvis kommer det att skänka er mer glädje också!
Publicerat: 2014-02-17
Snökaos men mysigt ändå!
I helgen har vi haft söta Emelie och Johan på besök. Planen var att vi skulle ha en riktig vinterhelg tillsammans med MYCKET skidåkning men när vi kom upp på fjället igår var det fullständigt snökaos. I sittliften var det bara att dra ner skidglasögonen, upp med halsduken, korsa armarna framför ansiktet och parera brädan så att stormen inte tog tag och drog iväg med den. Ett åk blev det. Varken mer eller mindre. Men desto godare var korven längst in i grillkåtan och desto skönare var bastun när vi väl kommit hem!
Busungarna fixade amerikanska pannkakor till frukost som intogs tillsammans med grädde, hjortronsylt och sirap. Perfekt uppladdning inför OS-stafetten! Heja Sverige, vad bra det går! Eftermiddagen spenderades ute i snön och det byggdes snögrottor, snögubbar och knipp i pulkbacken. Det gäller att preppa gården till sportlovet!

Jag vet att jag skulle berätta om mina nya planer men Peter ska snart åka till Stockholm och jag vill sätta mig ned med honom en liten stund först. Återkommer imorgon, då smäller det! Kram på er!
Publicerat: 2014-02-16
Från utbränd till hungrig på livet
För snart två år sedan var mitt liv ett enda stort kaos. Jag pendlade till grannkommunen för att jobba som kundtjänstansvarig på bank med höga krav och långa arbetsdagar. När jag åkte på morgonen var det mörkt och när jag kom hem på kvällen var det mörkt. Peter hade mycket att göra och veckopendlade till sitt arbete även då. För att hinna med allt som krävdes jobbade han både kvällar och nätter. Mestadels ekade hans säng tom och när han väl var hemma var han mycket sliten.

Barnen var små och vår minsta hade sina värsta trotsår där varje dag var en kamp: Allt från att klä på sig och sätta sig i bilen (OJ vad stark hon var!! Här gällde det att ta i med alla muskler och bända in henne i bilen) till att borsta tänderna och komma i säng. Inget gick av sig självt. Vid hämtning hann vi inte mer än att komma utanför dagisdörrarna innan hon låg på backen och skrek av utmattning. Och varje fredag hade hon feber! Tecknen var tydliga på att hon inte orkade med de långa dagarna och det höga tempot.

Vi hade nyligen köpt vårt gigantiska hus på flera hundra kvadratmeter och var i full färd med att renovera och göra det just så fint som vi ville. Vår ambitionsnivå var mycket hög och vi jobbade på i ett alltför högt tempo, på alla områden. För att överhuvudtaget få timmarna att räcka till krävdes noggrann planering som att handla på lunchen och att ha färdiglagad mat att värma när vi kom hem. Att ställa sig vid spisen med ett skrikande barn hängandes i benen var inget fungerande alternativ! Jag var tvungen att tanka bilen på morgonen för att spara några värdefulla minuter på eftermiddagen, annars skulle stortjejen bli sen till dansen. Varje minut räknades och utan minutiös planering skulle hela vardagen rasa samman. Helgerna gick åt till att tvätta och komma ikapp med allt som inte hanns med i veckodagarna. Till slut levde jag för att jobba, istället för att jobba för att leva. Det var inte alls så jag ville ha det!

Men när minnet började svika, synen försämrades och livsgnistan var försvunnen förstod jag att jag var tvungen att säga stopp. Därför var det en befrielse när bankjobbet tog slut. Jag fick äntligen möjlighet att sätta det viktigaste först och prioriterade familjen före allt annat. Jag valde aktivt att vara hemma mer medan barnen fortfarande var små. Det var det bästa beslut jag hade kunnat ta och sakta kom glädjen och orken tillbaka.

Samtidigt hade jag min längtan inom mig: Att få skriva. Min stora dröm. Jag hade ingen aning om hur, var och när -bara jag fick skriva. Vad som helst. Därför blev jag så glad när jag fick mitt första uppdrag, helt utan ansträngning. Det började med en middag med en vän som arbetade som chefredaktör på en tidning vilket ledde till att jag inom kort blev tidningens fasta skribent. Och den ena tidningen ledde till den andra. Helt plötsligt var mitt liv som små rosa moln där jag kunde arbeta hemifrån, styra min arbetstid och få chansen att utveckla mig själv och min stora passion SAMTIDIGT som jag hade gott om tid för familj och hem.

Nu har jag jobbat som frilansskribent i 1,5 år och jag har fått lära mig så mycket! Jag har skrivit objektiva artiklar för dagspress, säljande artiklar för turistmagasin och personliga texter här i bloggen. Jag har hittat mig själv i den stora skrivardjungeln och kommer att fortsätta där jag trivs som bäst. Medan jag har fått lägga tiden på det jag tycker är allra roligast har kroppen sakta kommit tillbaka och jag känner mig nu otroligt hungrig på att upptäcka allt vad livet har att ge. Därför känner jag mig redo för nästa steg!
Publicerat: 2014-02-13
Sean Banan var i stan
I fredags var jag och en vän till Sälen med våra barn och lyssnade på Sean Banan. Det är något märkligt med den mannen. För även om han visar stjärten mer än ansiktet, har dåliga texter och uppträder iklädd en gul onepiece så kan jag inte annat än att älska den mannen. Jag har aldrig kunnat sätta fingret på vad det är jag gillar med honom, förrän han började prata i pausen. Wow vilken förebild! Så mycket klokt att säga! Som att tänka positivt. Själv tycker han att han är ful, men att han däremot har en riktigt fin rumpa. Så istället för att prata ner sig och skämmas för det som han tycker är fult visar han stolt upp sin rumpa desto mer. Han kan han. Leta alltid efter något positivt i varje situation och ägna tankarna åt det istället för det negativa så blir livet lite trevligare för varje steg vi tar i rätt riktning. Yes, let´s do it!

Träningen förra veckan blev godkänd, men inte mycket mer än så. I torsdags körde jag 7,2 km på skidor följt av 1,5 timmes jazzdans och i söndags blev det en timmes afrodance på gymmet. Varken mer eller mindre. Fikade en hel del, med gott samvete dessutom. Jag har hittat tillbaka till träningsglädjen och känner att jag kommer att klara mina två pass i veckan. Och har jag väl fått in den rutinen spelar fikabrödet mindre roll.

Jag har inte glömt av tävlingen här på bloggen som avslutades för några dagar sedan. På torsdag kommer jag att dra lott och meddela vinnaren. Det är mycket som händer i mitt liv just nu och därför dröjer det lite. I slutet av veckan kommer jag också att avslöja mina framtidsplaner för er. Åh, vad jag är nervös! Men jag hoppas och tror att det blir bra. Nu kallar sängen och jag får tacka för mig för den här gången. Sov så gott mina kära!
Publicerat: 2014-02-11
Livets goda stunder
Imorse när jag skulle lämna Sigrid på dagis körde det fast av flera olika anledningar. Så när vi stod där i hallen och trilskades bestämde jag mig för att göra något helt oväntat -Jag tog med mig henne därifrån, sköt alla måsten till morgondagen och tillsammans lämnade vi byn för lite shopping och fika. Om mindre än en vecka ser mitt liv helt annorlunda ut så därför passar jag på att göra saker som dessa i väntan på att ta nästa steg i livet.

Så mysigt det blev! Käkade lunch i lugn och ro, lekte gissningslekar, strosade i butiker, sjöng och bara var tillsammans en hel dag. Jag fullständigt älskar att få ägna mig helhjärtat åt ett barn åt gången ibland! Det stärker verkligen banden mellan mig och barnet och dessutom upptäcker jag alltid nya fantastiska sidor hos den lilla individen som har svårt att komma fram på samma sätt som när det är ett syskon med. Det blir mer fokus på att bygga en god relation och ha fina stunder tillsammans än att vara ledare och mamma som sysslar med konflikthantering och rättvisefrågor.

Som sagt. Mys från början till slut. Och visst märks det att vi har haft en bra dag, hela eftermiddagen har varit lugn och harmonisk ända fram till mötet med John Blund. Att ta sig tid för barnen ger så otroligt mycket positivt tillbaka! Mindre bråk, skönare klimat hemma, gladare barn =gladare vuxna och mersmak på att vara tillsammans. Det hela slutade med att jag hoppade ner i badet med Sigrid innan vi kröp ner i sängen och läste saga tillsammans. Åh vad jag älskar dagar som dessa!
Publicerat: 2014-02-10
Problemet med att bo i en nöjespark
Att bo mitt i en nöjespark kan ställa till bekymmer. I-landsbekymmer ska tilläggas. I morse ägnade vi en hel timme åt att komma överens om vilket av följande alternativ vi skulle ägna dagen åt:

1. Åka skidor i Hundfjället, Sälen
2. Åka skidor i Kläppen, Sälen
3. Åka längdskidor med matsäck
4. Åka till stugan och ha snöbollskrig

När den ena ville det andra, ville den andra det ena. Och det diskuterades och vändes och vreds. Till slut körde Sigrid "ole dole doff". Kläppen fick knuffen och därmed var det bestämt. Kläppen fick stå för lördagsunderhållningen idag. Sköna åk, gott om plats i backarna och ett fint vinterlandskap gjorde susen för familjefriden. Det blev alltså bra i slutändan och alla var nöjda. Nu kan vi med gott samvete soffa till oss med pizza och mellomys. Ha en skön lördagskväll där ute!
Publicerat: 2014-02-08
Ansiktsvård
 |
På sistone har mitt ansikte dragit på sig både pormaskar och milier utan att jag har förstått varför. Hyn har känts grå, glåmig, hängig och varit full av synliga blodkärl. Jag som aldrig någonsin haft problem med detta förr! Så jag utnyttjade mitt presentkort och gick till traktens överlägset bästa hudterapeut (som jag vet) för att få bukt med problemen. Där fick jag hjälp att bena ut vad det kunde vara. Slarv med produkter, slarv med rengöring, för mycket tid framför datorn, felaktig kost (för mycket choklad och för lite grönsaker) med mera.

Mitt i behandlingen är jag tvungen att svara i telefonen som ringer. DÄR hittade vi ytterligare ett problem. För alla milier jag har sitter på mitt högra kindben EXAKT där jag trycker fast telefonen när jag pratar. FY vad äckligt! Den är alltså full av bakterier som hoppar över till ansiktet och förstör huden.

Det märks att man inte är 20 längre. Visste ni förresten att hudens åldrande startar redan när 25 års-strecket är passerat?? Skrämmande men sant. Och det är väl kanske just av den anledningen som varje spår av slarv sätter sig så snabbt och blir synligt. Åh vad jag önskar att jag orkar hålla i att vårda mitt ansikte nu, dag efter dag, år efter år. För finns det någon skönhetsoperation i världen som kan slå ett välmående, naturligt och fräscht ansikte? Nix, det tycker jag inte!

Så nu blir det grönsaker, frisk luft, vila, motion och allt annat som får huden att glänsa. Men sen hoppas jag att jag får in rutiner på att vara noggrann med min ansiktsvård i form av bra produkter och rengöring. Och tänka på vart jag har telefonen.

Hur mycket tid lägger ni ner på er ansiktsvård varje dag?
Publicerat: 2014-02-05
Jag tog ett bad med Gud
Medan Peter gick med barnen på hockey härom kvällen passade jag på att ta mig en promenad för att köpa det senaste numret av Hembakat. Suverän tidning när man är baksugen! Gick raka vägen hem, fyllde ett bad, tände ljus och njöt av att få vara ensam en stund. Planen var att hitta något smarrigt semmelrecept där i badet men istället blev jag liggandes med mina tankar som snabbt seglade iväg. De få gånger jag badar bestämmer jag mig varje gång för att göra det oftare, men dessvärre glöms det av lika fort som jag har hunnit torka. Men väl i badet släpper jag allt annat och bara är. Därför är det så lätt för tankarna att komma ikapp mig när jag annars bara rusar på.

Tankarna handlade den här gången om ett viktigt ställningstagande som jag länge har gått och funderat på. Men jag har kört fast och inte hittat någon hållbar lösning. Så där i badet gjorde jag något som jag vet brukar hjälpa. Jag frågade Gud. Vad vill du? Hur tycker du? Fördelar? Nackdelar? Och vet du vad konstigt. Helt plötsligt blev allt glasklart. Tankarna föll på plats och ett inre lugn infann sig. Eftersom jag vet att Gud älskar mig långt mycket mer än vad jag själv gör känner jag mig fullständigt trygg i att fråga honom. Jag vet att det blir bra.

Det blev ingen receptläsning där i badet. Men till frukosten dan därpå, då hämtades det desto mer bakinspiration!
Publicerat: 2014-02-04
Hemtrevnad
Lägger den lugnaste helgen i mannaminne bakom mig. Jag har mestadels varit inne och plockat med sådant som jag vanligtvis inte tar mig tid till, men som är en lagom syssla när orken inte är på topp. Skruvat upp någon lampa, funderat på tavlor och plockat saker som alltid lägger sig på fel ställen. Alla har pysslat med sitt på varsitt håll och varit nöjda med det. Inte minst barnen! Och så Melodifestivalen ja. Rätt artister gick vidare men synd bara att inte Helena Paparizou tog sig raka vägen till Danmark. Hon hade gott kunnat byta plats med Yohio för min del!

För att få lite frisk luft åkte vi ut till stugan en sväng igår. Barnen var glada över årets första kramsnö och kastade snöbollar och byggde fästningar av hjärtats lust. När vi väl var hemma igen fortsatte de att leka i snön och byggde både rustningar och snölyktor. Senare på kvällen tändes dessa och spred ett hemtrevligt sken. Myyys!
Publicerat: 2014-02-03
Utmaningen vecka 5
Började ganska mjukt med träningen den här veckan efter detta alldeles för långa uppehåll. Det blev fokus på vardagsmotion då det har snöat en hel del och snöskottning är ju faktiskt den träningsform man inte kommer undan, vare sig man vill eller inte! Men med en stor gård blir det en rejäl genomkörare. Det positiva med snöskottning, förutom att bilarna kommer in på gården, är att det inte behövs någon barnpassning för att få sitt pass. Dessutom är det roligare för barnen att vara ute i snön om jag är ute med dem, även fast jag håller i en skyffel. Enkelt och nödvändigt. Såhär ser den gångna veckan ut:

Måndag: 45 minuters snöskottning
Tisdag: 45 minuters snöskottning
Onsdag: 5 km på skidor
Torsdag: 5 km på skidor, 1,5 timmes jazzdans
Fredag: Sjuk (vila)
Lördag: Sjuk (vila)
Söndag: 45 minuters snöskottning

Jag antar att det har snöat färdigt för ett tag så till kommande vecka får jag satsa på dans, gym och skidåkning istället. Ser fram emot att få komma i form igen och uppleva lite endorfiner!
Publicerat: 2014-02-02
Extra
extraright